Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte 3 - Frihetstidens parlamentarism och vår egen tid. Af Ludvig Stavenow
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
180 LUDVIG STAVENOW
redt förut och taga icke gärna ledning af regeringens sakkunniga
och ansvariga organ. Våra statsrådsprotokoll läsas och
nagelfaras på ett sätt, som öfverallt annorstädes saknar motstycke,
utom där svenskt statsskick i detta fall direkt imiterats, ett arf
äfven det af frihetstidens misstänksamma och byråkratiska praxis.
Riksdagens makt öfver budgeten har blifvit allt mer specialiserad
och obegränsad, den ekonomiska lagstiftningen dras i allt högre
grad in under riksdagens medverkan och väsentliga
behandling, och kontrollen öfver förvaltningen växer på flera sätt.
Denna utveckling har fortgått hela förra seklet igenom och
fortgår än, och riksdagen närmar sig mer och mer typen af ett
högsta riksämbetsverk.
Icke mindre beaktansvärda äro de tendenser, som framträdt
i syfte att påverka utvecklingen i tydlig strid mot grundlagens
mening. Dit hör fordran, att våra utskott med förbigående af
regeringen skulle äga direkt infordra upplysningar af
ämbets-myndigheter. Med möda bildar regeringsformens uttryckliga
förbud en damm mot den växande benägenheten att indraga under
riksdagens öfverläggning och pröfning både regerings-och
domarmakternas beslut och utslag, befordringsfrågor, enskilda
förhållanden och verkställighetsåtgärder af hvarjehanda slag. På
omvägar har man sökt draga den högsta domstolens fällda dom
under riksdagens granskning och därmed skapa en riksdagens
högsta revision. På utrikespolitikens område, som just på grund
af frihetstidens erfarenheter i särskild grad varit skyddadt —
kanske tidvis öfver höfvan — mot riksdagens medverkan,
påyrkas ett samarbete, som icke längre afser blott allmänna rikt
linjer och de viktigaste åtgöranden, utan tenderar till
detaljbehandling och afgörande i detalj äfven af dessa ömtåliga ting från
riksdagens sida.
Det är sålunda knappt något tvifvel om att icke riksdagens
växande makt redan börjat framträda i former och tendenser,
som påminna icke så litet om frihetstidens innersta pariamen- .
tariska väsen, och att denna likhet skall framträda, ju mer
grundlagen hinner omtolkas och omformas. Det är den svenska
nationella parlamentarismen., som stundar ånyo — om ej
erfarenheten från fordom och det hårda tryck utifrån, som hvilar öfver
den moderna staten, förmå hejda denna utveckling eller leda
den i andra fåror.
Frihetstiden var i många hänseenden en stor och fruktbringande
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
