Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte 3 - Frihetstidens parlamentarism och vår egen tid. Af Ludvig Stavenow
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
182 LUDVIG STAVENOW
trycket tillåtes — är den omöjligaste, sterilaste och farligaste af
alla statsformer.
Om en ny svensk parlamentarism skall kunna gifva oss den
starka regering, som frihetstiden saknade, därom äga vi ännu
otillräcklig erfarenhet. En genombrottets första epok, särskildt
om medvetet buren af främmande teoretiska mönster, kan icke
gifva ett säkert svar härpå eller en säker garanti för framtiden.
Allt tyder snarare hän på att äfven i detta fall förutsättningarna
icke äro ändrade och att en parlamentarism, buren af
kammarriksdagen, vare sig med eller utan en verklig första
kammare, icke skulle vinna annat resultat än den parlamentarism,
som uppbyggdes af vår gamla ståndsriksdag för mer än ett och
ett halft sekel sedan.
Men tiden är icke mindre hård nu än då. Den trygga frid
och den afskildhet från det storpolitiska maktspelets
intressesfär, som skulle fordras för ett dylikt inre experiment, förefinnes
i själfva verket nu ännu mindre än under adertonde
århundradets kabinettspolitik. Nu betyder svaghet i statlig
organisation för ett folk en snar och säker undergång af dess
själfständighet och frihet.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
