Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte 3 - Litteratur - Nyare historiska publikationer. Af Carl Hallendorff - Lina Lagerbielke: Nyköpingshus I—II. Johan Ekeblads bref, del II - C. von Rosen: Bref från Samuel Bark till Olof Hermelin, del II
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
LITTERATUR 205
bergs förlag, hvardera volymen kr. 3,5o). En sådan gammal borg
som Nyköpingshus har varit skådeplats för en lång rad märkliga
tilldragelser, och dess murar ha hyst inom sig många betydelsefulla
och intressanta personligheter. Att aflocka de gamla väggarna några
af deras hemligheter och att framlägga dessa för vår tid, det är ett
förtjänstfullt verk. Ledsamt nog blir i denna skröpliga värld sällan
ett erkännande fritt från reservationer; i detta fall kan endast
beklagas, att författarinnan väl mycket romantiserat det historiska stoff,
hon sammandragit från Karl IX:s tid fram till 1665, då Nyköpingshus
genom brand förstördes. Möjligt, att en sådan romantisering
bidrager till ökad popularitet för tillfället, men läsaren tröttnar snart
på dess nästan oundgängligen rätt stereotypa ’arrangemanger, och han
skall i längden ha både mera nöje och framför allt oändligt mera
behållning af den enklaste krönika, där fakta och realupplysningar tala
osminkade. Anmälaren konstaterar med nöje, att den sist utgifna
delen är i detta hänseende mera tillfredsställande än den första.
Vid den tidpunkt, där berättelsen om Nyköpingshus slutar, ändar
också en af fjolårets märkligaste historiska publikationer, den andra
och sista delen af Johan Ekeblads bref (II, Sthlm 1915, P. A.
Norstedt & Söner, kr. 6,75). Jag hade härom året tillfälle att här helt
kort anmäla första delen af denna högst intressanta brefsamling.
De, nu utgifna brefven, som omfatta åren 1656—64, äro lika historiskt
gifvande och lika roande att läsa som de föregående. Förf., som
tillhörde en litterärt ganska rikt begåfvad släkt, har tydligen haft ett
verkligt nöje vid nedskrifvandet af dessa veckorapporter, hvilka skulle
underrätta den gamle fadern nere i Västgötabygden om den stora
världens tilldragelser, och läsaren från det tjugonde århundradet röner
knappast mindre fägnad af dem än då deras verkliga adressat. Förf.
har stått något utanför de adelskotterier, som efter Karl X Gustafs
frånfälle täflade om makten; han sökte sin lycka i annan väg, genom
ett förmånligt borgerligt gifte. Angenäm sällskapskarl och god
iakttagare hade han nog kunnat använda denna sin oafhängiga position
till att förtälja åtskilligt om det politiska intrigspelet, men dylikt var
vid tidens postförhållanden ej just rådligt att anförtro åt pennan.
Så nöjde sig Johan Ekeblad att notera det yttre af dagens händelser,
smått och stort men framförallt smått, och i själfva verket äro vi
honom oändligt tacksamma för dessa snabba, säkra bilder ur den
lilla världen. Hans bref äro en källa af första rangen för de högre
klassernas lif kring 1600-talets midt, samt äro därjämte rika på
personhistoriska drag.
Hvarken som litterär produkt eller som mångsidigt innehållsrik
källskrift kunna de Bref från Samuel Bark till Olof Hermelin,
hvaraf andra delen nu utgifvits af grefve Carl von Rosen (Sthlm 1915,
P. A. Norstedt & Söner, kr. 7), täfla med Johan Ekeblads. Bark var icke
ett spår af litteratör utan skref en tung kanslisvenska, värdig en god och
skicklig karolinsk ämbetsman. Icke heller var det dagens smådrag
ur Stockholmslivet, hvarmed han borde uppbygga sin »Högtärade Herr
Broder» och förman, statssekreteraren och kanslirådet O Ip f Hermelin.
15. Svensk Tidskrift 1916.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
