Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte 3 - Litteratur - Nyare historiska publikationer. Af Carl Hallendorff - A. Munthe: Svenska sjöhjältar, del VII:2
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
208 LITTERATUR
bination af Personhistorisk och topografisk forskning kan åstadkomma.
Bokens hufvuduppgift är Linnés läkarpraktik och vetenskapliga
verksamhet under de år, 1738—41, då han efter återvändandet från
Holland sökte sin »fortune» i Stockholm som praktiserande läkare, men
dessutom lämnas redogörelser för Linnés tidigare och senare
Stockholmsvistelser, särskildt hans arbete med drottning Lovisa Ulrikas
naturhistoriska samlingar. Förf. är redan förut renommerad både som
Linnéforskare, väl bevandrad inom det gamla Stockholm och noga
förtrogen med 1700-talets tämligen skvalleraktiga memoarer och
förtroliga korrespondenser. Här har han skapat en i sitt slag mycket
förtjänstfull miljöskildring, hvilken ypperligt framhåller Linnés
egenartade geniala personlighet.
Det är till skådespel af helt annan och vida mindre angenäm art,
som lektor Säve för oss. »Potatiskriget» har i folktalet blifvit namnet
på vår lilla insats i 1750-talets stora kamp mot Preussen. Ett rätt
expressivt namn, ty det anger både krigets mest reella behållning och
måttet af respekt, som dess vapenskiften framkallade hos de
hemmavarande. Säves mycket grundliga arbete bekräftar i all hufvudsak,
hvad vi förut från Malmströms stora verk känna om detta krig: att
det tillkom till god del som en politisk intrig, med udden
framförallt riktad mot den af det härskande partiet grundligt hatade
drottningen, Lovisa Ulrika; att man hvarken kunde eller ville sätta in
tillräckliga militära resurser för att förmå uträtta något ordentligt på
egen hand, hvarför ock resultatet blef snöpligt utåt, bedröfligt inåt;
att likväl de krigiska prestationerna i fält té sig mera tillfredsställande,
än man under sådana omständigheter skulle väntat, betydligt högre
i hvarje fall än de närmast föregående under kriget mot Ryssland.
Genom sin samvetsgranna forskning, sin klara och opartiskt hållna
framställning har Säve inlagt.en mycket betydande förtjänst, desto
mera som dylika den nationella ärans nedgångsperioder ej gärna
locka historikern —• likväl måste äfven deras häfder skrifvas.
Vårt närmaste krig efter det pommerska var Gustaf Illis mot
Ryssland. Som bekant var detta alldeles öfvervägande ett sjökrig, och
vår flotta skar därunder några af sina mest beaktade lagrar. Den
förtjänte marinhistorikern kommendörkapten Arnold Munthe behandlar
för närvarande detta krig i sjunde delen af sina Svenska Sjöhjältar,
hvaraf under sista hösten en ny volym utkommit (VII: 2, Sthlm 1915,
P. A. Norstedt & Söner, kr. 6). Dess föremål är läget efter det
oafgjorda slaget vid Högland, flottans äfventyrliga hemsegling från
Sveaborg till Karlskrona i nov. 1788, politiska och militära förberedelser
för nästa års kampanj samt bekämpandet af flottans kanske mest
fruktansvärda fiende just då, den hemska tyfusepidemien 1788—89.
Rätt tragiska scener med slapphet och räddhåga vid ledningen,
söndring och intriger inom förvaltningen, delvis häpnadsväckande
brister i tillgångar och förråd. Men vi skymta också, hvad energisk
målmedveten vilja betyder. Munthe framhåller med all rätt, att hvad
dugligt åstadkoms, egentligen gjordes af en enda man, Otto Henrik
Nordenskjöld, flaggkapten hos storamiralen hertig Karl. Hans arbete
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
