Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte 3 - Litteratur - Gotlands medeltida träskulptur. Af Henrik Cornell
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
LITTERATUR
omdebatterade stående Olofsbilden från Rusko (Finland).
Utgångspunkten för denne mästare är en yngre, kvalitativt mindre betydande
period i den sachsiska grafplastiken, hvilken trots dess yngre datum
tyckes stå i sidoordnadt förhållande till
stilens mästerverk, Naumburgskulpturerna. Båda
bottna nämligen i den äldre sachsiska
grafplastiken. Då den gotländske Vätemästaren
sålunda utgått från den sachsiska
grafplastiken, kan man fråga om det icke på Gotland
finnes något grafmonument öfverensstämmande
med de sachsiska. Det förefaller mig också
som det af Lindström (Anteckningar, II, fig. 13)
afbildade fragmentet af en, efter bilden att
döma, graverad sten borde ställas i samband
med de sachsiska. Om så skulle vara, så bör
ju dess förekomst på Gotland ha sitt stora
intresse som en ytterligare bekräftelse på
författarens teori om Vätemästarens utgångspunkt
just i den nyss angifna speciella delen af den
sachsiska konsten.
De sachsiska förbindelserna voro emellertid
icke de enda under detta århundrade.
Sachsen stod ju i sin tur under starkt inflytande
af Frankrike. Och den franska gotikens
inträngande i andra länder är just, som förf.
anmärker, 1200-talets stora händelse i dessa
länders konsthistoria. Äfven Gotland hade sina
direkta förbindelser med Frankrike. I
Öja-mästaren ha vi en på Gotland verksam fransk
konstnär, hvars beundransvärda arbeten —
ringkorset och den sörjande Maria i Öja —
i utförandets finess stå i jämnhöjd med
konsthistoriens ryktbarheter. Men de äro också,
som Ugglas visar, syskon med den franska
gotikens mästerverk, närmare bestämdt hvad han
kallar Paris-riktningen under senare delen af
1200-talet.
De franska inflytelserna under nästa
århundrade äro företrädda af ståtliga verk, sådana
som Olof i Bunge och madonnan från
Öfverselö. Efter den förstnämnde är mästaren
uppkallad. I honom vill förf. se en fransman,
som skulle inkommit till Sverige såsom magister operis vid
Linköpings domkyrka. Han skulle vara såväl arkitekt som skulptör både
i sten och trä. Det lilla kapitalet i Lau på Gotland, som
öfverensstämmer med sådana i Linköping, har ledt förf. på detta spår.
Emellertid kan man ju alls ej veta om Olof i Bunge och
Lau-kapi-tälet verkligen äro gjorda af en och samme man. De erbjuda inga
Mäter dolorosa från
Öja kyrka.
Öjamästaren.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
