Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte 3 - Dagens frågor - Världskrigets lärdomar och svenska armén
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
224 DAGENS FRÅGOR
Det måste därför anses såsom ett synnerligen godt uppslag, att i
en bok sammanföra uppsatser af inom olika grenar framstående
fackmän rörande detta ämne. Världskrigets lärdomar och svenska
armén af H. Stålhane, m. fl. (Norstedt & Söner, Stockholm 1916, 181
sid., kr. 3,25), är i mer än ett afseende en bok för dagen, men den
är det äfven i detta uttrycks bästa bemärkelse, ty den fyller ett länge
kändt behof för alla, som intressera sig för utvecklingen af vårt
försvar, men som icke äga tillfälle och förmåga att själfva samla och
sofra det brokiga materielet.
Såsom förut framhållits äro ännu så länge materielfrågorna de
mest tillgängliga. De kapitel i boken, där sådana utgöra
hufvudinnehållet, framför allt uppsatserna rörande artilleriet och trängen, blifva
också de mest gifvande. I uppsatsen rörande veterinärväsendet är
äfven den fasta marken under fötterna i form af säkra fakta
påtaglig; författaren har emellertid haft fördelen att röra sig på ett
område, där den militära sekretessen är mindre rigorös än hvad eljest
är regel.
På ett par ställen — detta gäller särskildt uppsatserna rörande
infanteriet och kavalleriet — hafva några uttalanden gjorts i
organisationsfrågor, hvilka väckt ett visst uppseende. Här må emellertid
framhållas svårigheterna att ur världskriget draga direkta lärdomar
beträffande härorganisation i allmänhet. Äfven i detta afseende äro
visserligen en del allmänna erfarenheter fullt påtagliga. Kriget har på
det skarpaste understrukit nödvändigheten af att genom
fredsorganisationen effektivt förbereda uttagandet af landets hela försvarskraft i
förut oanad grad, och har samtidigt påvisat de äldre årsklassernas
oväntadt stora användbarhet äfven i fält- eller kanske rättare sagdt
skyttegrafskriget. Det lämnar sålunda de mest öfvertygande skäl för
en fortsatt utveckling af vår landstormsorganisation. Går man
däremot djupare i detaljer, exempelvis beträffande utbildningstid,
underbefälsrekrytering o. d., kan man knappast, med den kunskap vi
hittills kunnat förskaffa oss, stöda vare sig den ena eller andra åsikten
direkt på krigserfarenheter. Vi erfara visserligen ibland äfven
detaljerna i vissa under kriget vidtagna organisationsåtgärder, men vi
veta i regeln icke, hvad hos dem som beror på fritt val och hvad
som framkallats af nödtvång. Ingen härordning — utom möjligen
den serbiska, om hvars detaljer vi dock äga ganska ytlig kännedom
— har nämligen visat sig vara helt anpassad efter de kraf kriget
ställt på härarnas utsvällande. Vi hafva därför hos samtliga de
stridande blifvit vittne till en rad tillfällighetsutvägar för att fylla de
icke förutsedda behofven af trupper, hvilka visserligen tagit mest
drastiska former i England, men hvilka äfven i Tyskland föranledt
så mot landets hela militära tradition stridande åtgärder som
ungdomsarméns inkastande i Flandernstriderna efter en jämförelsevis
kort utbildning. Erfarenheterna rörande åtgärdernas verkningar äro
om möjligt ännu oåtkomligare, insvepta som de äro i en slöja af
försäkringar om den egna arméns förträfflighet. T. o. m. om en så
grundläggande fråga som de stridandes verkliga åsikter angående den
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
