- Project Runeberg -  Svensk Tidskrift / Sjette årgången. 1916 /
230

(1870-1940)
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte 3 - Dagens frågor - Engelsk sjömakt och svensk sjöfart

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

Engelsk sjömakt
oeh svensk sjöfart.

DAGENS FRÅGOR

Ytterligt få torde de svenska medaljer vara,
som blifvit slagna öfver utländsk man. En
sådan finnes emellertid, som i dessa dagar åter har blifvit sällsamt
aktuell, medan dess stamp sedan etthundrafemton år hvilar i K.
Myntverkets förråd. Medaljen är slagen öfver en anfader till sir Edward
Grey, och de som slogo medaljen voro Stockholms skeppsredare,
hvilka därmed ville uttrycka sin tacksamhet för det varma försvar
för Sveriges och andra neutrala länders rätt till sjöss, som dåvarande
mr Charles Grey, sedermera den första reformbillens premiärminister,
höll i underhuset i adressdebatten den 2 februari 1801.

Förunderlig är den djupa glömska, i hvilken Sveriges dåtida
erfarenheter af utländskt sjöherravälde sjunkit. »Ofta proklamerade
England vid början af ett nytt krig en egen sjörätt, som sedermera än
mildrades, än skärptes, allt efter omständigheterna», yttras i
inledningen till Hugo Larssons Sveriges deltagande i den väpnade
neutraliteten 1800—1801 (Lund 1888). I denna blott alltför aktuell

vordna undersökning af
arkivmaterialet möter man
sammanfattningen af hvad som i
förnyad form nu tränger sig
på oss — huru »traktaterna
aldrig tydligare ådagalagt sin
oförmåga att i verkligheten
göra sig gällande», huru de
»dels öppet kränktes, dels
annullerades och ersattes af reglementen och förordningar, hvilka till sitt
innehåll stodo i afgjord strid med föregående traktater», huru »de
neutrala folken med beundransvärdt tålamod fördrogo dessa ständigt
upprepade våldsamheter och vädjade till vapen, först när de sågo sin handel
hotas af fullständig undergång» samt huru »äran af att hafva gått i
spetsen i denna strid mot orättvisa och förtryck tillkommer i främsta
rummet de skandinaviska staterna; de nordiska neutralitetsförbundens
historia är historien om kampen för den neutrala handelns frihet
och oberoende». Det behöfver ej sägas, att de öfriga krigförande
icke lämnade England något efter vid de tillfällen, då de hade
möjlighet att göra sin makt på hafvet gällande: ädelheten i de principer,
för hvilka hvar och en kämpade, uteslöt all aktning för andras
rättigheter. Då det för England gällde att upprätthålla det
öfverherra-välde till hafs, som ernåtts, gingo både våldsåtgärderna och dessas
upphöjda motivering motsvarande långt på den sidan, hvarvid sådana
formella rättsgrunder, som framkonstruerades vid territoriella anspråk,
måste ersättas af mera allmänna påståenden om »rättvisa» m. m.

Mest skriande, ehuru naturligtvis icke i praktisk betydelse
jämförligt med mera hvardagliga öfvergrepp, tog den engelska praktiken sig
uttryck i den s. k. Barcelona-affären. Den engelska
blockeringseskadern hade ett godt öga till ett par på redden liggande spanska skepp,
hvilka också åtkommos på det sätt, att ett svenskt fartyg tvingades
att maskera en engelsk öfverrumpling. Under Visitationen af svensk-

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Tue Feb 20 23:21:17 2024 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/svtidskr/1916/0238.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free