Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte 3 - Dagens frågor - Engelsk sjömakt och svensk sjöfart
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
DAGENS FRÅGOR 231
pommerska galeasen »Hoppet» sattes pistolen för bröstet på
kaptenen, som tvangs att ta engelsk besättning ombord och att låta på
kvällen inbogsera sig af två med engelsmän fyllda slupar. Under detta
med våld tagna nationalitetsmärkesskydd lyckades kuppen, hvilken
utom den därmed skedda ytterst grofva kränkning af svenska flaggan
äfven höll på att ådraga oss en konflikt med Spanien. Detta land
kunde ju ej reklamera fartygen från den makt, med hvilken det
befann sig i krig, man sköt före sig Sverige, som gjordes ansvarigt för
det sätt, hvarpå svenska flaggan utnyttjades. Efter många försök att
bestrida faktum svarade utrikesministern Grenville att konungen af
England ej gillade de olagligheter, som begingos af hans officerare,
men hvad de spanska fartygen beträffade, ville England ej återställa
dem, förr än fransmännen utrymt Egypten, som blifvit eröfradt med
tillhjälp af neutrala fartyg. Den Ehrensvärdska depeschen af den 23
dec. 1800 om detta svar är ett af de dyrbaraste dokumenten till
historien om Englands politiska metoder i dessa hänseenden.
Liksom historien om embargot på de Liljeforsska taflorna blott
var ett grellt exempel på hvad som kan drabba all vår varutrafik öfver
Atlanten, var Barcelona-affären blott en färgrik påminnelse om det
tyranniska godtycke, under hvilket hela vår handel då led och det
fullkomliga osäkerhetstillstånd, i hvilket alla svenska fartyg sväfvade.
Midt under fredstillståndet beslagtogos våra skepp på öppna hafvet
och i engelska hamnar, jå engelska örlogsmän gingo t. o. m. in i
norska hamnar och togo där liggande svenska fartyg. När
reklamationer gjordes hos regeringen i London, anlitades, då alla andra
argument och skenargument tröto, hänvisningar till att pågående krig
vore ett exceptionellt krig — ett skäl som redan åberopats 1793.
Kulmen nåddes kanske när Ehrensvärd mot Grenville åberopade
Englands egna traktatmässigt gjorda erkännanden af vissa rättsprinciper:
»då England en gång sjelf erkändt dessa allmänna Folkrätten
tilhö-rande grundvalar, var det ingen nyhetsande, som kunde dem nu
til-skrifvas.» Grenville svarade härpå, att de åberopade af England
un-derteckade traktatpunkterna vore stridande mot folkrätten och »sjelfva
stipulationen var ett bevis på att det ifrån den var ett undantag,
emedan hvad med allmänna Folkrätten är enligt, icke behöfdes i en
särskildt afhandling innefattas». — Detta universalargument räcker ju
till för att lossa på hvarje tänkbart band.
Den mest omfattande rättskränkning, som England företog sig,
och som framkallade Charles Greys protest och sedermera den här
afbildade medaljen, var att den 14 januari 1801 lägga embargo på alla
ryska, svenska och danska fartyg i engelska hamnar.
Orsakssammanhanget ledde långt bort. Ön Malta, som innehades af
Johanniterorden, blef sommaren 1798 eröfradt af Bonaparte under expeditionen
till Egypten. Engelsmännen, som insågo öns betydelse för
herraväldet i Medelhafvet, tvingade september 1800 den franska besättningen
till kapitulation. Som Johanniterordens stormästare fordrade nu tsar
Paul att ön skulle återställas till orden i enlighet med en
öfverenskommelse af 30 december 1798 mellan Ryssland, England och Neapel, som
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
