Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte 3 - Dagens frågor - En modern påfveregering
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
234 DAGENS FRÅGOR
för kyrkoregeringen i dess helhet är en underordnad sak, hvem som
smyckas med påfvetiaran, en landtpräst med enkla, rent pastorala
intressen som Sarto eller en durkdrifven diplomat som Rampolia. I
enskilda punkter, i afseende på metoderna kan personligheten onekligen
ha betydelse, men i allt väsentligt är det systemet som med
oblidkelig följdriktighet regerar kyrkan. Och systemet, det är
jesuitorden.
Ett påtagligare stöd för riktigheten af denna tes kan icke gifvas
än den efter allt att döma personligen blide och osjälfviske Sartos
pontifikat. Under denne anspråkslöse landtprästs kyrkoregemente har
framträdt en anspänning af de kyrkliga matkrafven och en
målmedveten sträfvan att förverkliga dem, som under den katolska
kyrkans historia i modern tid lär ha få motstycken. I första hand
under denna synpunkt falla alla de betydelsefulla åtgärderna för inre
kraftsamling: kyrkotuktens höjande, kyrkorättens revision,
kyrkoförvaltningens reformering och sist men icke minst renlärighetskrafvets
obönhörligt stränga genomförande. Just på lärofrihetens område har den
katolska kyrkan, i full öfverensstämmelse med vissa sina ledande
principer, tidigare visat en vidhjartad fördomsfrihet, som betydligt
öfverstiger åtskilliga protestantiska riktningars. Nu går man äfven på detta
område fram med järnhård stränghet. Man må hysa hvilka tankar
man vill om den inverkan denna renlärighetsfanatism z längden kan
få på den katolska kyrkans lifskraft och expansionsmöjligheter, det
lärer ej kunna förnekas, att i den pågående kampen mot
modernismen, d. v. s. öfver hufvud mot alla friare riktningar inom katolsk
lära och katolsk vetenskap kyrkan haft öfverhand. Några friare
andar — Murri, Loisy, Tyrrell, Merkle för att nämna några namn —
ha visserligen icke böjt sig och behandlats därefter. Men så många
flera, och däribland några af den katolska vetenskapens prydnader,
en Duchesne, en Lagrange, ha utan vidare gått till Canossa och gjort
sig förtjänta af det gamla lofordet: laudabiliter se subjecit.
Lika skarpa uttryck ha de ultramontana Sträfvandena tagit sig i
kyrkorätt och kyrkoförvaltning. Den reform af den påfliga kurian,
som tagit gestalt i 1908 års berömda bulla Sapienti consilio, innebär,
såsom Holmquist med fog anmärker, »en i historien nästan enastående
centralisering af själfva centralregeringen i en absolutistisk monarkis
spets». I den kodifiering af den kanoniska rätten, som påbörjades
1904, framträda lika ohöljda de ultramontana tendenserna. De 1906
framlagda äktenskapslagarna åsyfta bl. a. ett försvårande af de
blandade äktenskapen, hvilka med vissa medgifvanden skola kyrkligt sedt
betraktas såsom konkubinat. Och i en mota proprio af 1911
förbjudas troende katoliker att utan kyrkligt medgifvande draga präster
inför världslig rätt och det i såväl civil- som brottmål. Inför det
motstånd dessa anspråk väckte från vissa regeringars sida måste
visserligen kurian företaga en tillbakagående rörelse. Men därigenom
var ej anspråket uppgifvet och med kyrkans makt öfver fromma
sinnen ej heller möjligheten att med de troendes hjälp föra detsamma
ut i lifvet.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
