Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte 4 - Litteratur - Svenska krigsintryck våren 1915—våren 1916. Af Herman Brulin - 1. Centralmakterna - Bengt Berg: Där kriget rasar - A. Knöppel: Barbarer
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
LITTERATUR 303
sig, icke minst de ekonomiska, och på dess återverkningar äfven på
det andliga lifvets område. Med sin lugna och sakliga framställning
och de rikliga litteraturhänvisningarna gör äfven detta senare arbete
ett synnerligen vederhäftigt intryck. Utgör det förra en hyllning åt
Tysklands inre kraft, så prisas här i stället »det österrikiska undret».
Hvarje politiskt intresserad turist, som före kriget vistats något inom
dubbelmonarkins gränser, har väl som sitt starkaste intryck därifrån
medfört bilden af ett alla rasers permanenta politiska inbördeskrig,
och vidt och bredt har det profeterats om upplösning och undergång
för detta underliga missfoster i nationalitetsprincipens tidsålder. Hur
grundligt dessa spådomar under krigets tryck kommit på skam inför
den framför allt af kejsaren och officerarne representerade riksidéns
oväntade styrka, betonar förf. med eftertryck.
Vill man emellertid få en konkret bild af hvad som i alla fall
tycks brista österrikarna i kriget, skall man läsa den lilla dialogen
mellan en tysk och en österrikare, »Wir mussen vorwärts», i Bengt
Bergs Där kriget rasar (Stockholm, Norstedt 1915, 160 s.; pr. 2 kr. .
Öfverhufvud hör hans korta, inom världskrigslitteraturen tämligen
särstående bok till dennas mest läsvärda produkter. Mellan ett par
af sina fågelböcker har han haft tid och intresse öfver för att på
ostfronten göra iakttagelser af en annan art, och vare sig han
sammantränger dem i en verklighetsskiss eller öfversätter dem till en
novell, lyckas han såsom knappast någon annan af de svenska
krigsskildrarna ge en påtaglig bild af krigets företeelser, sådana de i sin
enskildhet té sig för en utomståendes ögon. Det är, skulle man kunna
säga, närmast som naturfenomen han ser dem. Deras krigshistoriska
innebörd intresserar honom föga, och trots all sympati för dem, bland
hvilka han vistas, och beundran för deras mod, uthållighet och
fulländningen af deras teknik är hans hjärta kanske snarare med djuren
i deras af kriget vållade nöd än med människorna, som vållat kriget.
Slutskissen är en diatrib af obarmhärtig realism mot det lättfärdiga
talet om »krigets skönhet». Men naturvetenskapsmannens begränsning
visar sig i det — kanske medvetet vidhållna — bortseendet från de
politiska problem, som framkallat den våldsamma brytningen, och för
hvilkas lösning dock hittills ingen annan form kunnat uppfinnas än
krigets mätning af de motsatta staternas innersta lifskraft.
Från ostfronten och vägen dit har ytterligare en svensk
frilufts-människa och naturskildrare hämtat stoff, Arvid Knöppel i »Barbarer»
(Stockholm, Norstedt 1916, 243 s., pr. kr. 3,75), delvis ännu mera
skönlitterärt användt. Har man läst Hedin, bläddrar man kanske rätt
hastigt igenom hans faktiska skildringar. Plötsligt finner man sig
emellertid ryckt med i andlös spänning af någon flygarhjältes eller
patrullbefälhafvares bragdrika äfventyr. Men då är man i själfva
verket långt inne på fantasiens område, och trots sin tacksamhet mot
förf., som på det viset ger kött och blod äfven åt kommunikéernas
stereotypa: »en fientlig flygare nedsköts bakom våra linjer», skulle
man gärna vilja veta, om man låtit sig dragas med af den rena
novellistiken eller om bakom de olika skisserna ligga genom rapporter.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
