Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte 4 - Litteratur - Svenska krigsintryck våren 1915—våren 1916. Af Herman Brulin - 2. Ententemakterna - Gustaf Hellström: Vår tids ungdom
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
306 LITTERATUR
ning sådan som denna (jfr Heymans nedan omnämnda arbete, s. 260):
»Vid en uppdelning af det kämpande Europa i en latinsk-anglosachsisk
och en centralgermansk kulturkrets — jag förbigår hår den slaviska —»
(kurs. af anm.). Med en uppfattning sådan som den ofvan angifna
har man naturligtvis något svårt att se lika kallblodigt på ett inlägg,
som passioneradt tar parti för Frankrike, som på en ifrigt tyskvänlig
skrift.
Därmed förbinder sig en annan omständighet. Det beror knappast
uteslutande på en dylik subjektiv uppfattning, att man i den
franskvänliga litteraturen tycker sig ännu tydligare än i den motsatta kunna
urskilja den officiella eller officiösa agitationens arbetsmaterial. Litet
hvar har nog känning af, med hvilken teknisk skicklighet och ej illa
dold hänsynslöshet dess maskineri arbetar, och det kan ej hjälpas,
att den kritiskt anlagde, när han finner detta material i olika arbeten
sticka fram i ganska likartadt skick nästan tycker sig förnimma den
osynliga handen rycka i trådarna. I alldeles särskildt ringa grad
känner man sig skyldig att taga hänsyn till de hos några af
författarna förekommande jämförelserna mellan franska förhållanden, hvilka
de känna, och tyska, som de föga eller icke känna, för att inte tala
om deras uttolkningar af tyskarnas motiv, som de naturligtvis sakna
alla förutsättningar att rättvist bedöma.
Af intresse är emellertid det som författarna i egen person sett
och upplefvat, och i den mån de själfva inge förtroende — ett par
af dessa arbeten torde kunna räknas till krigslitteraturens bästa —
utgör ju detta ett material af största intresse. Och så mycket är
tydligt af allas deras enstämmiga vittnesbörd, bestyrkta äfven af mera
kritiskt stämda resandes iakttagelser, att Frankrikes folk i
pröfnin-gens tid återfunnit sig själft och grundligt vederlagt det rykte för
moralisk och politisk dekadans, som förut af många tecken att döma
syntes så väl grundadt. »Kriget har», säger Gunnar Cederschiöld,
»bragt fram alla folkets goda egenskaper och stegrat dem till det
yttersta. Det har slagit ihjäl eller åtminstone för tillfället bedöfvat
många af dess farligaste fel, oenighet, själfviskhet, afund och
parti-käbbel.»
Det hör i själfva verket till det mest tragiska i detta krig, att
fransmän och tyskar skola förgöra hvarandra i en strid, som icke
är deras. Ty trots all medkänsla med Frankrikes lidanden får man
icke glömma, att detta krig till sin upprinnelse är en uppgörelse i
öster, och att hvad Frankrike i denna stund utstår är den
franskryska allianspolitikens naturliga frukt. Det ligger därför icke så litet
oäkta i klagoropen öfver Frankrikes skuldlösä olyckslott. Att
förresten det krigiska mod hos dess folk, som nu uppväcker samma
beundran hos »krigsentusiaster» och utpräglade fredsvänner, äfven
före kriget åtminstone bland ungdomen motsvarades af en växande
»esprit .de guerre», kan man finna bestyrkt i Gustaf Hellströms för
de nya strömningarna i Frankrike före kriget belysande lilla skrift
om Vår tids ungdom (Stockholm, Alb. Bonnier 1914, 90 s.; pr.
kr. 1,50).
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
