Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte 4 - Dagens frågor - Sekreta utskottets renässans
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
DAGENS FRÅGOR
Man glömmer fort här i landet men kanske
ändå mera grundligt. När 1809 års revolution
skedde och en ny författning skulle tillskapas, då möttes de annars
rätt skiljaktiga meningarna särskildt på en punkt, nämligen i yrkandet,
att makten öfver krig och fred samt ledningen af utrikespolitiken
måste ligga helt i Kungl. Maj:ts hand. Det är att märka, att många
vid den tidpunkten ännu hade kvar i personligt minne den djärft
äfventyrliga diplomati, som Gustaf III drifvit under många af hans
undersåtars lifliga oro. Och man hade alldeles nyss varit med om
Gustaf IV Adolfs åtminstone icke alldeles försiktiga politiska metoder,
om hvilka just 1809 års män dömde betydligt hårdare än man torde
vara böjd för i dessa dagar. Allt detta oaktadt vågade ingen taga
på sitt ansvar då, att med något som helst eftertryck förorda den
sortens kontroll från riksdagens sida öfver utrikespolitiken, som ej
långt förut florerat under Frihetstiden. Dels voro de sekreta utskottens
något dubiösa politiska lagrar ej ännu alldeles bortglömda, dels lefde
man då under en så upprörd tid, att hvarje försvagande af
regerings-myndighetens makt och ansvar på utrikesområdet måste synas
fullständigt otillåtet.
Så dömde man 1809, trots de då så närliggande exemplen från
den gustavianska eran. Nu lefva vi i en period, som visserligen icke
är lugnare än den dåvarande. Däremot ha vi icke sedan den tiden haft
några exempel af lättsinnig utrikesledning. Vi ha icke på mer än hundra
år störtats i några krig, och Sveriges regering har både förr och
nu förstått att med all den fredliga försiktighet, som ju blifvit A och
O för vår statskonst, lotsa oss förbi uppdykande farligheter. Det
föreligger sålunda inga rimliga anledningar till missnöje från deras sida
åtminstone, hvilka framför allt och obetingadt förorda en dylik fredlig
statskonst. Oaktadt detta ha nu framträdt gälla yrkanden om
författningsändring i den riktning, hvilken år 1809 med tanke både på det
förflutna och det närvarande bestämdt förkastades. Grundligt har
man förgätit de lärdomar, hvilka då med allt fog ansågos som
afgörande.
De yrkanden på detta område, som vid årets riksdag framställts
särskildt af frih. Palmstierna och borgmästare Lindhagen äro
tydligtvis rätt litet svenska till sitt ursprung. Det förefaller, som om frih.
P. fått den utrikespolitiska lärdom, hvilken han utvecklat i sin motion
(II kammaren n:r 53) angående upprättandet af ett utrikesutskott, direkt
Sekreta utskottets
renässans.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
