Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte 4 - Dagens frågor - En japansk diplomats memoarer
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
DAGENS FRÅGOR 319
framställningssätt skarpt afsikten att försvara den egna politiken och
att diskreditera politiska motståndare, främst Ito och Katsura.
Hufvudparten af de sålunda publicerade memoarerna knyter sig till
den första engelsk-japanska alliansens tillkomst. Förhandlingarna
härom fördes å japansk sida af memoarförfattaren själf under året
1901 — traktaten undertecknades den 30 jan. 1902 — och bilda
höjdpunkten af hans diplomatiska verksamhet. Skildringen af densamma
utgör det utan jämförelse intressantaste i boken. Men där behandlas
äfven i tre kapitel de under Hayashfs egen första utrikesministertid
tillkomna öfverenskommelserna med Frankrike (1907), Ryssland (1907)
och Förenta Staterna (1908). De sista kapitlen äro ägnade åt politiken
gentemot Kina och utgöra liksom de tre närmast föregående i främsta
rummet en apologi för ministären Saionjfs (1906—1908) och Hayashi’s
egen utrikespolitik.
Vid de Hayashfska memoarernas första publicering samlade sig
intresset i främsta rummet kring de nog så uppseendeväckande
afslö-jandena och de många karakteristiska och pikanta detaljerna. Med
synbart nöje klarlägger förf i små utsökta anekdoter särskildt den
ryska diplomatiens egendomliga arbetssätt, och man kan väl förstå,
att den japanska utrikesledningen funnit denna frispråkighet föga
diplomatisk och läglig. För de bidrag de ge till en Muravievs, en Wittes,
att nu inte tala om de mindre gudarnas karakteristik har
samtidshistorikern all anledning att vara den japanske diplomaten tacksam.
Särskildt i tvenne punkter voro memoarernas upplysningar af
märkligt slag. Den ena rörde de uvertyrer Tysklands charge d’affaires
i London, baron von Eckardtstein, som det synes i samförstånd med
den brittiska utrikesledningen, på våren 1901 gjorde rörande
afslutandet af ett engelskt-japanskt-tyskt tremaktsförbund, ett uppslag som
enligt förslagsställarens uppgifter skulle afsiktligt omintetgjorts af
England och Japan. Hayashi synes närmast luta åt den uppfattningen,
att förslaget egentligen kommit från den tyska utrikesledningen och
antyder, att såväl kejsaren som furst von Billow skulle intresserat sig
för planen. England och Japan hade emellertid icke inbjudit
Tyskland att deltaga i själfva förhandlingarna, men omedelbart underrättat
om förbundets afslutande; och inga hinder hade, detta framhålles med
skärpa, från fördragsmakternas sida lagts mot Tysklands anslutning
till alliansen. Någon framställning i sådant syfte hade dock aldrig
gjorts från Berlin. Från tysk sida har bestridts, att uppslaget till ett
tremaktsförbund kommit från tyskt regeringshåll. Baron von
Eckardt-steins hänvändning hade giorts på hans eget bevåg. Det låter sig
knappast förneka, att, som senast Reventlow i sitt bekanta arbete om
Tysklands utrikespolitik påpekar, ett initiativ sådant som Eckardsteins
illa passar ihop med hvad eljes är kändt om Btilows politik vid denna
tid, och det är ju påfallande, att aldrig tyske ambassadörens gestalt
framskymtar i Hayashfs framställning. Sannolikare synes därför vara
att Eckardstein varit ute på egen hand, möjligen i samförstånd med
vissa framstående personer utanför den ansvariga ledningen i Berlin.
Den andra hufvudpunkten i Hayashi’s framställning utgöra de högst
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
