Full resolution (JPEG)
- On this page / på denna sida
- Häfte 4
- Dagens frågor
- Krigskartor ur Times
- Europas enhet
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
återgifna kartorna, med gränserna förskjutna och under mer än ett
år upprätthållna långt in på fiendernas områden, beledsagas nu af
Repington med kommentarer i annan ton.
Europas enhet.
När nu fjärde delen af den till vårt språk öfversatta s. k.
Ullsteinska världshistorien utkommit (Världshistoria
utgifven af Hans Hildebrand, Harald Hjärne och J. von
Pflugk-Harttung, IV, Sthlm 1916), vore kanske en hänvisning till tidigare
omnämnande af verket tillräcklig. Textens tyskt-solida egenskaper äro lika
välkända som illustrationernas rikedom och förträffliga urval.
Emellertid gömmer denna nya volym ett parti, hvilket i all sin korthet
är af så extraordinärt intresse, att det kräfver åtminstone ett hastigt
påpekande.
Verkets nuvarande svenske utgifvare, professor Harald Hjärne, har
riktat volymen med tvenne originalbidrag. Det ena skildrar
»Skandinaviska och ryska koloniföretag utom Europa» : det har sitt hufvudintresse
i den liffulla karakteristiken af de planlösa men likväl i sin helhet så
målmedvetet samverkande gränsstrider och röfvartåg, hvarigenom
storköpmän och revolutionära äfventyrarband lade den gamla världens
norra del ända bort till Behrings haf under det moskovitiska väldet.
Det andra originalbidraget föregår såsom en inledning den åt Europas
öden under skedet 1500—1650 ägnade delen. Denna inlednings knappt
15 sidor bilda — det är ingen öfverdrift — det starkaste, mest
originella och allvarsammast läsvärda partiet af hela volymen.
På detta knappa utrymme har förf. lämnat en koncentrerad
sammanfattning af den europeiska kultursfärens utvecklingslinjer från
medeltidens höjdpunkt och fram till det sjuttonde seklets midt. Själfva
tankegången kan sägas uttryckt i begynnelseorden:
Europas moderna stater och nationer hafva icke först utvecklat sig hvar för
sig och sedan sammanslutit sig till ett statssystem. De hafva framgått
tillsammans ur en omfattande enhet, som funnits till före dem och i sammanhang
med deras utdaning själf utvecklat sig till den nyare tidens statssystem.
Denna enhet var den västerländska, den latinska eller romerska kristenheten
eller kyrkan, som under kristendomens inflytande och omklädnad i själfva
verket utgjorde fortsättningen af det antika romarväldets ena hälft och därför helt
naturligt bibehöll och förkofrade världsstatens karaktär och anspråk.
Det låter sig icke utan allt för stark förflackning göra att här i
korthet påpeka, huru Hjärne från denna utgångspunkt följer
utvecklingen fram till den tid, då ur medeltidsuniversalismens
sönderfallande det moderna statssystemet framträder, som ovillkorligen i den
nyframväxande åskådningen om en folkrättslig gemenskap finner en
nödtorftig och nödvändig ersättning för den uppoffrade kyrkliga och
politiska gemenskapen. Framställningen hvilar på det solidaste underlag
af omfattande, fullt behärskad och kritiskt sofrad lärdom, hvilken
kastar skarpt belysande ljus åt många håll, ej minst öfver åtskilliga
enligt terminologien »fullt moderna» stridsfrågor; och led sluter sig
här så tätt till led, att läsaren helst afstår från att framföra något
särskildt parti isoleradt. I sin helhet häfdar framställningen
eftertryckligt, huru relativa de begrepp äro, med hvilka nyare politiska
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Project Runeberg, Tue Feb 20 23:21:17 2024
(aronsson)
(diff)
(history)
(download)
<< Previous
Next >>
https://runeberg.org/svtidskr/1916/0335.html
