Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte 5 - Indiens furstar och folk under kriget. Af Gustaf Stridsberg
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
i konungen-kejsarens namn omhänderhafda
maktfullkomligheten, så finnas ändock många oroselement inom en befolkning
på 315 miljoner människor. Lika litet som tillståndet i Indien
motsvarade de tyska historierna från hösten 1914, lika litet
uttömmes det med rosenmålningarna i den engelska pressen.
Tillräckligt mycket har så småningom framkommit, för att man
skall kunna skönja bilden af oroväckande situationer och
åtskillig blodsutgjutelse. Hela det anarkistiska byke, som
predikar ömsevis John Stuart Mill och ömsevis bombrecept och som
ger ut små blad om lämpligheten att dyrka dödsgudinnan Kali
med mord på engelsmän, har grasserat i stor omfattning i
Bengalen. En stor resning var nära att sätta Pendjab i brand.
Händelser på Ceylon ha resulterat i åtskilliga arkebuseringar.
Och när en gång kriget är förbi, kommer helt visst åtskilligt mer
i dagen.
Men häri ligger ej det väsentliga. Det återfinnes däremot i
den indiskt nationalistiska, mot separatism pekande politik,
hvilken lord Hardinge funnit behöfligt att proklamera. Dömer
man efter den rofdrift i fråga om hittills fundamentala maximer,
som hans officiella förkunnelse innebär, har han ansett
situationen kräfva utställandet af så oerhörda växlar på framtida
engelsk politik, att deras infriande kan bringa bankrutten nära.
Att han därvidlag intog sin position redan före kriget minskar
ej utan ökar ett sådant symptoms betydelse.
Allbekanta äro de svårigheter, som framkallats af invandringen
till Sydafrika af indier, isynnerhet handelsmän, och de ytterst
kränkande »niggerlagar», som därvarande koloniregeringar riktat
mot dessa indier, hvilkas naturliga själfkänsla år från år vuxit
sig starkare. Det har gått därhän att passivt motstånd
organiserats af dem för att häfda deras brittiska medborgarskap, en
sammansvärjningsform, intimt besläktad med de indiska rörelser
mot provinsen Bengalens delning och mot Englands
ekonomiska välde i Indien, som under senare år vållat indiska
regeringen synnerligen stora bekymmer. Det är då en i allra högsta
grad skickelsediger åtgärd, när den högste representanten för
konungen-kejsarens regemente i Indien öppet godtar en dylik
rörelse. Lord Hardinge höll i november 1913 ett tal i Madras,
som väckte förbittring i Sydafrika och undran i England, men
som »åt honom tryggade Indiens folks tillgifvenhet», för att tala
med The Times. Några rader i detta tal komma en gång att
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
