Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte 5 - Henrik Schücks Shakspereverk. Af O. Wieselgren
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
sjöhjältarna af Drakes och Raleighs typ vunno under 1500-talets
sista decennier. I direkt sammanhang med dessa lysande
politiska framgångar står den utveckling af nationalmedvetandet,
som kännetecknar hela Shaksperes tid. England hade gått
segrande ur striden med dåtidens starkaste makt, Spanien, hvars
flottor tillintetgjorts af den nyskapade engelska sjömakten, och
alla försök att med våld bringa England in under främmande
inflytande hade eftertryckligt blifvit afvisade. Det var
följaktligen helt naturligt att hela det engelska samhällslifvet fick en
viss prägel af själfmedvetenhet, som ej sällan urartade till ett
våldsamt öfvermod och ett hänsynslöst förakt för hvarje form
af lagbunden ordning. I litteraturen återspeglas dessa drag bäst
och tydligast hos den mest betydande af Shaksperes
föregångare, Marlowe, hvilken efter en äfventyrlig bana slutade sitt
lif i ett slagsmål på en krog i närheten af London år 1593.
Åt denne med alla sina svagheter dock utomordentligt snillrike
diktare har Schück ägnat en af starkt personligt intresse och
liflig beundran genomandad skildring. Det är den ena sidan af
Shaksperes tidigare diktning, Titus Andronicus och Richard III,
som man i Marlowes våldsamma dramer finner förebådad. Den
Shakspere, som skapat Midsommarnattsdrömmens lätta och
graciösa sagovärld, har däremot sin närmaste föregångare i Robert
Greene, hvilken i sina af äktengelsk, frisk och folklig balladton
burna komedier gifvit mönstret för den efter honom följande
periodens romantiska lustspel. Äfven af Greene har Schück gifvit en
liflig och fängslande skildring, som kommer läsaren att undra
om det icke skulle vara möjligt att någon gång, åtminstone som
ett experiment, försöka att framföra någon af hans komedier
på scenen.
Till framställningen af förhållandena inom litteraturen vid
Shaksperes framträdande sluter sig en utförlig redogörelse för
den miljö, i hvilken Shakspere lefde och verkade, det vill säga
scenens värld, teatrarna, skådespelartrupperna, de sceniska
författarnas lefnadsvilkor, bokhandelns och andra dithörande
förhållanden inom 1600-talets Londonlif. Detta område af
Shakspereforskningen har af gammalt varit föremål för Schücks
intresse, och det är därför lätt förklarligt att det ifrågavarande
partiet af hans verk är ytterst lärorikt. Särskildt må nämnas
kapitlet om de Londonska teaterbyggnadernas historia, där man
får en redogörelse för den framstående amerikanske
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
