Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte 5 - Kina under världskriget. Af Carl G. Taube
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
368 CARL G. TAUBE
öfver hela riket välja representanter, som skulle sammanträda i
Peking och där afgöra frågan. Representanterna valdes, och i
tidens fullbordan samlades de i Peking.
Under belysning af de senaste dagarnas händelser, måste man
erkänna, att allt detta var en beundransvärdt väl organiserad
och ledd bluff. Det gällde ju att öfvertyga, ej blott de 400
millionerna kineser, utan äfven hela den civiliserade världen,
att Yuan var vald till kejsare af ett fritt folk, som kunde
bestämma öfver sina egna öden. Och vederbörande måste ha
vetat mer än väl, att en verklig folkomröstning ej skulle gått i
den riktningen. Att märka är, att på detta stadium undveks
sorgfälligt på officiellt håll att tala om den blifvande suveränen
i den konstitutionella monarkin, och när naturligtvis Yuan
nämndes som den ende tänkbara kandidaten, utgaf han ett
edikt, där han säger sig själf vara den ovärdigaste bland de
ovärdiga, och namngifver fyra andra som lämpliga personer!
Det är intressant och belysande att namngifva dem. De voro:
den lille f. d. mandschukejsaren, en ättling i rätt nedstigande led
till Confucius, den store Li-Hung-chang’s sonson och, om jag ej
missminner mig, vice presidenten Li-yuan-hung.
Vid denna tid inträffade äfven två saker, som borde gett
Yuan-chi-kai en varning, att han var ute på hal is. Först och
främst började en hel del af hans gamla vänner att öfvergifva
honom. Den ene efter den andre af de höga ämbetsmännen
anhöllo om afsked för att sköta sin hälsa, eller begrafva sin
mor eller dylikt. Främst bland dessa voro vicepresidenten
Li-yuan-hung, som visserligen ej kunde officiellt träda tillbaka, men
som låste in sig och ej ville se någon människa. Vidare
premierministern Hsu-shih-chang och krigsministern Tuan-chi-tuei, båda
två välkända män och bland Yuans främsta stöttepelare. Jag
nämner dessa tre, emedan de nu bilda ett triumvirat, som väl
ha situationen i sin hand — tills vidare. Yuan sökte hindra
denna flykt genom att återinföra ärftliga adelstitlar, som han
frikostigt delade ut åt hela den officiella klassen, och vid
årsskiftet 1916 hade Kina en spritt ny aristokrati af hertigar,
markiser, vicomter och baroner af olika klasser jämte ett otal
»riddare af det gyllene molnet» etc.
Den andra varningen Yuan erhöll var mera rakt på sak. Den
bestod i att de allierade stormakterna med Japan i spetsen, gåfvo
honom ett »vänligt råd» att uppskjuta en ändring i konstitu-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
