Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte 5 - Litteratur - Machiavelli. Af Erik Falk
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
378 LITTERATUR
utan alla intressen och sträfvanden endast inriktas på det
gemensamma bästa. Kriget skall bli öfverflödigt, folken skola afväpna, alla
tvister skola ordnas genom skiljedom o. s. v. Som slutmål skymtar
någon stor ny statsbildning, Europas förenade stater, världsstaten 1. d.
Det är orätt att förlöjliga dessa sträfvanden. Bakom dem ligger
ett berättigadt missnöje med vissa sidor af den nuvarande politiken.
Men man måste söka göra klart för sig, hvad som är möjligt att
genomföra. Dessa ideella sträfvanden påminna om medeltidens försök
med ett stort internationellt samfund under kyrkans ledning. Då fanns
ett starkt sammanhållande band i den gemensamma tron och kyrkans
internationella organisation, och likväl gick enheten sönder. Finnes
det i våra dagar någon motsvarande ideell makt, som kan neutralisera
och öfvervinna de nationella motsättningarna? Jag tror det ej. Vi
se ej ännu början till en ny statsbildning, som skulle kunna aflösa den
nuvarande. Äfven om man kunde hoppas på en sådan i framtiden,
måste man inrätta sig för att lefva i världen sådan den nu verkligen är.
Under nuvarande omständigheter skulle för en stat uppgifvandet af
tanken på en äfven med våldsmedel tryggad själfständighet endast
leda till undergång, utan att världen därigenom komme närmare det
stora fridsriket.
I den inre politiken framträda äfven höga ideella sträfvanden. Det
är där en individualistisk strömning, som framträder med syfte att
den enskilde medborgaren så litet som möjligt skall behöfva känna
statens tryck. Man ser en böjelse att låta den individuella
uppfattningen segra öfver statens kraf. Här bakom ligger en idealistisk
uppfattning af människan, ett bortseende från att människan är skapad
med våldsinstinkter, som måste hållas i tygeln. Ett allt för långt
gående försvagande af statens makt kan leda till anarki, och anarkin
omöjliggör för staten att fylla sina kulturuppgifter. En varning för
öfverdrifven tro på idéernas makt har man i medeltidens historia.
Den tiden var de stora idéernas tid, men verkligheten kunde aldrig
följa idéerna efter. Renässansen däremot skaffade åter politiken fast
mark under fötterna.
Som sammanfattning vill jag säga, att vid läsningen af Machiavellis
skrifter två hufvudsakliga synpukter framträda, som äga tillämpning
äfven på vår tid. Det ena är, att staten måste inåt vara utrustad
med tillräcklig makt för att framtvinga ordning och lydnad, det andra,
att den utåt måste skyddas genom ett starkt försvar.
Ständigt väcka Machiavellis skrifter tankar på samtidens politik.
Läsningen af dem bidrager att skärpa blicken för det verkliga tillståndet
och dess kraf, på samma gång som de väcka känslan af att delta
tillstånd ej är det bästa möjliga. Det är väl ovisst, om någonsin
motsättningen mellan idealitet och realitet i politiken kommer att
upphöra, och därför torde aldrig Machiavellis skrifter komma att förlora
sitt intresse.
Erik Falk.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
