Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte 5 - Dagens frågor - Brister i riksdagsarbetet
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
DAGENS FRÅGOR 383
sättas, att arbetsresultatet inom en folkrepresentation icke kan eller
får vara närmare beroende af den gifna godtgörelsen. Förlängd
sessionstid eller alternativt inrättande af en särskild höstsession åter
är väl en expedient, som vi må betacka oss för. Ty det kan just
ej vara till gagn för vårt politiska lif, om riksdagen skulle befolkas
med individer, som egentligen icke hade någon borgerlig uppgift vid
sidan af politiserandet. För öfrigt, att förlänga sessionerna skulle
göra ringa reellt gagn i fall de brister, som nu onekligen vidlåda
arbetet, få fortfarande bestå; följden blefve då bara konstanta
riksdagar med oändlig tidsspillan under 9/10 af sessionen och jäktande
brådska under de allra sista dagarna, precis som för närvarande.
Dålig hushållning med tiden är nog den mest karakteristiska bristen
i riksdagsarbetet nu. I den delen kunde riksdagen själf göra ganska
mycket till en förbättring, endast våra goda representanter ville
underkasta sig ett minimum af de inskränkningar i den nu fullständigt
obegränsade yttrandefriheten, hvilka inom andra länders lagstiftande
församlingar funnits nödvändiga. Med nu gällande regler skulle det
vara en ganska enkel sak för en företagsam obstruktionsgrupp att
praktiskt taget stoppa allt arbete i en kammares plena. Om också
detta icke skett, så är det dock onekligt, att både rätten att yttra
sig och rätten att begära votering emellanåt användas till
missbrukets gräns. Hvad särskildt angår utskottsarbetet, har det för öfrigt
ej utan fog klagats, att vissa ledamöter, hvilka gjort sig oumbärliga,
som det heter, väl mycket sysslat med diverse andra uppdrag med
det resultat, att vederbörande utskotts arbetstider och program måst
tämligen planlöst förändras efter deras speciella behof. Allt detta
och liknande är emellertid saker, som falla under den gamla regeln
»läkare, läk dig själf!»
Den mest djupgående förändring, som torde behöfvas, ligger delvis
i ett annat plan. Vår riksdag har ju med alla sina brister sedan gammalt
företett en af partipolitiken visserligen försvagad men ännu ändock
alltjämt förefintlig sträfvan till grundlig och saklig behandling af
förekommande ärenden. Vid arbetets nuvarande väldiga omfång måste det ofta
bli en massmobilisering af sakkunskap för att nå hyggliga resultat.
Riksdagen själf kan endast tillfälligtvis och för vissa frågor ha sådan
sakkunskap tillgänglig, vare sig hos en och annan ledamot eller hos
någon utskottssekreterare. Den får då i stället anskaffas antingen
därigenom, att ett utskott jämlikt § 46 i riksdagsordningen hos Kungl.
Maj:t anhåller om sådana särskilda muntliga eller skriftliga upplysningar,
som för dess arbeten äro nödvändiga, eller också händer det, att någon
enskild ledamot på privata vägar inhämtar de meddelanden, som bli
afgörande för utskottets utlåtande. Det är denna sista utväg, som plägar
förskaffa en och annan hedern att anses »oumbärlig»; i själfva verket är
den till sitt värde minst sagdt tvifvelaktig, då de privata
upplysningskällorna nog ej så sällan äro personer, som af någon anledning äro
missnöjda med vederbörande myndigheters förslag och framför allt
intressera sig för att stjälpa dessa. På den vägen kommer man därför
som oftast blott till ett onödigt dubbelarbete, men emellanåt också till
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
