Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte 5 - Dagens frågor - Brister i riksdagsarbetet - Den norska storstrejken
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
384 DAGENS FRÅGOR
att rent af fördärfva ursprungligen väl afvägda förslag. Den officiella
upplysningsvägen enligt § 46 R. O. åter är för närvarande ett verkligt crux
för förvaltningen, då riksdagsmännen hänsynslöst motionera om allt
mellan himmel och jord och utskotten nästan lika hänsynslöst
begära ofördröjliga utredningar i samma vidsträckta materier. Följden
däraf blir, att under riksdagsessionen måste förvaltningens ordinarie
arbete ofta i ganska betänklig grad skjutas undan för extra
undersökningar, hvilkas uppgift kanske mest är att konstatera den
tämligen själfklara saken, att »hr X:s motion icke måtte till någon
riksdagens åtgärd föranleda.»
Det nödvändigaste nu är säkert, att sakkunskapen afsevärdt
förstärkes vid riksdagsarbetet. Då en sådan förstärkning icke annat än
i sällsynta fall kan väntas genom val af mera kompetenta
riksdagsmän, återstår nog endast, att regeringen kan mera reguljärt och mera
eftertryckligt än hittills bli företrädd vid alla stadier af arbetet inom
representationen. Det vore intet orimligt, om Kungl. Maj:t eller hvarje
särskild departementschef kunde reguljärt förordna speciellt sakkunniga
att deltaga i utskottens öfverläggningar om enskilda frågor eller hela
grupper af frågor. Därigenom skulle mycken tidsutdräkt och mycket
dubbelarbete besparas samt en hel del misslyckade uppslag redan från
början kunna rätteligen belysas. Sakligt skulle riksdagsarbetet endast
vinna därigenom, och säkerligen skulle det samtidigt kunna till tiden
förkortas, d. v. s. just hvad man främst bör eftersträfva. Emellertid
är detta delvis en förvaltningsorganisatorisk sak, ty det måste ordnas så,
att icke administrationens löpande uppgifter tillbakasättas.
När detta uppslag då och då under senaste åren bragts å bane,
har det egentligen bara mött den invändningen, att riksdagens
själfständighet därigenom skulle äfventyras. Själfständig är väl dock i
längden endast den verkligen upplyste, den i sann mening sakkunnige.
För en själfständighet, som baserar sig antingen på ren negation eller
på bristande saklig upplysning, lärer ingen vilja betala något pris.
Och den tiden borde ju numera vara förbi, när man inom andra
kammaren enligt en då mycket känd dalamans ord betraktade det som
ett »nöje att slå ihjäl en kunglig proposition».
Vår efter vår ha, som bekant, tunga orosmoln samlat
sig öfver den norska arbetsmarknaden, för att efter någon
tid åter skingras, l år hade konflikter rörande innehållet i nya aftal
uppstått mellan arbetarna och arbetsgifvarna inom bergverksindustrien
och den mekaniska verkstadsindustrien samt inom det stora
salpeterindustriella företaget Norsk hydro-elektrisk kvselstofaktieselskap och
andra till samma (den s. k. Eyde’ska) kombination hörande företag.
De bemödanden, som utvecklades af den i fjol utsedde
riksförlikningsmannen, ledde ej till något gynnsamt resultat. Visserligen
godkändes hans medlingsförslag såväl af arbetsgifvarnas representanter
som af arbetarorganisationernas förhandlingsdelegerade; men
vederbörande fackföreningar motsatte sig detsamma under en omröstning,
hvars siffror dock företedde ett allt annat än fulltaligt deltagande från
Den norska
storstrejken.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
