Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte 5 - Dagens frågor - Japan och »Ostasiens Monroedoktrin»
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
DAGENS FRÅGOR 389
Förenta staterna och Japan i Ostasien: de förra drifva ju den öppna
dörrens politik, och Japans kinesiska aktion kan betecknas såsom ett
häfdande af Östasiens Monroedoktrin. Huru denna Monroedoktrin,
sådan den kommit till uttryck i Japans fordringar till Kina, går att
förena med den »equal opportunity» Förenta staterna bekänna,
därom underlåter han att upplysa. I vidsträckta amerikanska kretsar
är å andra sidan den antijapanska stämningen mycket stark.
Invandringsfrågan, på sin tid temporärt ordnad genom 1907 års
»gentle-mannaaftal», kan när som helst bli aktuell igen — förebud ha ej
saknats — och man har icke glömt den skada japanerna tillfogat
Amerikas handel på Kina. Hvilken roll motsättningen mot Japan
spelat i kampanjen för en förbättrad amerikansk krigsberedskap,
behöfver ej särskildt framhållas. Grows nyss anförda bok är ett godt
uttryck för den amerikanska misstämningen mot Japan och uttalar
sig i de skarpaste ordalag om dess kinesiska politik. I den
amerikanska pressen finner man f. ö. äfven kinesiska röster, som energiskt
undanbedja sig Japan såsom en »ehrlicher Makler» mellan den
amerikanska finansen och det kapitalbehöfvande Kina. Det torde därför
vara anledning att betvifla, att den japanske Rotschilds amerikanska
propagandaturné haft den framgång man låtit påskina.
I Tokio är man emellertid i den lyckliga belägenheten att ha flera
strängar på sin båge. Därest Förenta staterna vägra i vändningen, räknar
man på ett intimt samgående med Ryssland och därmed skulle då
också följa tillträde till den franska lånemarknaden. Att under de
sista tio åren ett oafbrutet närmande ägt rum mellan Petrograd och
Tokio, är obestridligt, och en intim rysk-japansk samverkan i Ostasien
ligger visserligen inom möjlighetens, att ej säga sannolikhetens gräns.
I hvad mån den franska finansen efter kriget kan vara villig och i
stånd att finansiera Japans Kina-politik, må lämnas därhän. Vissa
tecken tyda på att man i Japan icke är främmande för en tredje
möjlighet: en entente med Tyskland — efter kriget. Den påfallande
välvilliga behandlingen af de tyska fångarna och den jämförelsevis
moderata tonen i japanska uttalanden om Tyskland äro tvifvelsutan
uttryck för en önskan att icke göra brytningen onödigt djupgående.
Japans ställning i Ostasien synes så lysande och löftesrik som väl
gärna möjligt. Men taflan har en mörk punkt — de inre
förhållandena, särskildt den finansiella ställningen. Främmande iakttagare
betona med skärpa svårigheten att i längden mot en inträngande
västerländsk odling hos befolkningen bevara den lojalitetskänsla gentemot
den »gudomlige» kejsaren, som utgör det bärande underlaget för den
politik som hittills följts med dessa oerhörda kraf på folkets blod
och penningar. Befolkningen är ytterligt skattetyngd och statsskulden
mycket betydande. Japanen är, därom äro både Crow och Abbott ense,
utom på konsthandtverkets område, icke någon duglig arbetare.
Arbetsförhållandena i de japanska fabrikerna äro mycket dåliga och lönerna
låga. Affärsorganisationen står långt efter den västerländska. Initiativ
saknas, och staten har i en i Europa oanad utsträckning själf måst
uppträda som företagare. De största rederiföretagen uppehållas genom ofant-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
