Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte 5 - Dagens frågor - Delcassé
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
DAGENS FRÅGOR 391
sammaste beskaffenhet: det var konventionen af den 21 mars 1899,
genom hvilken tvistigheterna angående de engelsk-franska
kolonialgränserna i Afrika bringades till ett definitivt slut. Likaså lyckades
han att förbättra förhållandet till Italien, hvilket allt sedan Frankrikes
besittningstagande af Tunis varit tämligen kyligt. Konung Viktor
Emanuels och drottning Helenas officiella besök i Paris år 1903 och
presidenten Loubets och Delcassés återvisit i Rom året därpå bildade
det slutliga inseglet på den fransk-italienska försoningspolitiken.
Viktigare än allt detta voro emellertid de underhandlingar mellan Paris
och London, som kommo till offentlighetens kännedom genom den
fransk-engelska konventionen af den 8 april 1904 och hvarigenom
Frankrike afstod från alla anspråk på inflytande i Egypten, under
det att England däremot gaf Frankrike tillstånd att obehindradt
utvidga sitt nordafrikanska kolonialvälde på Marockos bekostnad. I
och med detta fördrag blef Marockofrågan en aktualitet af första
ordningen inom den europeiska politiken, och det skulle icke dröja
länge förr än den skulle visa sig som ett brandämne af farligaste slag.
Här följer i Reynalds arbete ett parti, som i visst hänseende är
väl vardt att något närmare uppmärksammas. Man torde minnas,
att ett par månader efter Delcassés afgång, närmare bestämdt den 6,
7 och 8 oktober 1905, i Le Matin publicerades tre ytterst
uppseendeväckande artiklar, signerade af tidningens chefredaktör Stéphane
Lau-zanne. Det var i dessa artiklar som man för första gången fick höra
talas om Delcassés planerade engelsk-fransk-ryska entente och om
Englands löfte att vid ett eventuellt krig mellan Tyskland och
Frankrike landsätta 100,000 man i Slesvig-Holstein och med sin flotta
angripa Kielkanalen. En i formen oklar officiös dementi af Agence
Hävas förbättrade icke saken, snarare tvärt om. Både i Berlin och
London kände man sig obehagligt berörd, och det hjälpte icke, att
Journal des Débats affärdade artiklarna med det öfverlägsna epitetet
»commérages diplomatiques». En politiker af så erkändt skarpsinne
som Th. Schiemann gaf uttryck åt den uppfattningen, att det i hvarje
fall låg en faktisk verklighet bakom Matins meddelanden. I de
belgiska diplomaternas rapporter från decenniet före världskrigets
utbrott, som nu blifvit tillgängliga, föreligger äfven ett vittnesbörd, att
det i Matin-artiklarna omtalade erbjudandet skulle ha återgått på ett
personligt aftal mellan Delcassé och Edward VII. Den 5 april 1906
skrifver nämligen baron Greindl till sin chef, utrikesministern i Briissel
baron Favereau följande: »II n’y a plus de doute que c’est le Roi
d?Angleterre qui en dehors du gouvernement avait poussé M. Delcassé
å une politique belliqueuse et lui avait fait la promesse d’ailleurs
irréalisable de debarquer 100,000 soldats anglais en Holstein.» Men om
allt detta har Reynald ingenting att meddela. Han tar i stället till
orda till försvar för Delcassé och klandrar skarpt ministerpresidenten
Rouviers försiktiga hållning, hvilken han anser hafva varit både
ovärdig och opolitisk, då Tyskland enligt hans mening ingalunda varit
beredt att gå till krig för Marockos skull. För honom står Delcassé
här ej blott som den franske patrioten utan också som den skarp-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
