Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte 5 - Dagens frågor - De allierade och Grekland
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
emellertid i samband därmed (den 9 april) grekiska regeringen om
sin »afsikt» att landsätta trupper på ön Kefallenia, särskildt vid
Argostolions redd. Lugnande tillades, att anläggandet af en flottbas
vid Argostolion vore en rent defensiv åtgärd, som ej hade karaktären
af något besättande. I samma vefva organiserades äfven Sudaviken på
Kreta som en provisorisk engelsk-fransk marinbas. Inför underhuset
motiverade den moraliske sir Edward Grey rent militärt de vidtagna
åtgärderna:
Den omständigheten, att allierade trupper funnos i Saloniki och serbiska
trupper på Korfu, har föranledt vissa sjömilitära försiktighetsåtgärder från de
allierades sida på de grekiska öarna och i de grekiska farvattnen. Dessa
åtgärder åsyfta säkerställandet af såväl trupperna själfva som de fartyg, hvilka
användas för transporter till dessa trupper.
I anförandet antyddes ej med ett ord, att åtgärderna för
säkerställandet innebure en öppen kränkning af Greklands rätt som neutral
stat och att grekiska regeringen i en protestförklaring visat sig så
uppfatta saken. Man tog helt enkelt hamnarna, därför att de
behöfdes, och utöfver konstaterandet af behofvet förekom i motiveringen
allenast en hänvisning till att beslutet om Salonikiexpeditionen »i
främsta rummet fattats på Greklands egen begäran».
Till en kris kommo dessa besynnerliga neutralitetsförhållanden, då
bulgarerna passade på att förekomma de allierades trupper vid
besättandet af gränsfortet Rupel. Att grekerna, som inför öfvermakten
tidigare åt de allierade utan strid upplåtit det öfverrumplade
kustfortet Kara Burun vid inloppet till Saloniki, ej heller nu gjorde ett
fruktlöst motstånd, uppfattades af de allierade som en grof kränkning
af den utlofvade välvilliga neutraliteten, och den 21 juni framställdes
— efter en flera veckor lång hungerkur — de allierades hittills längst
gående kraf, deras fordran på arméns demobilisering, ministärens
afgång, kammarens upplösning och tillsättandet af en ministär, hvars
tillämpning af det tänjbara begreppet »välvillig neutralitet»
tillfredsställde de allierades militära behof. Inför utsikten till hungersnöd,
vinskördens och korinttillverkningens prisgifvande genom undanhållande
af de partier svafvel, som vinodlarna ej många veckor till kunde
undvara, samt en trupplandsättning i Atens uthamn Faleron, hade
konung Konstantin intet val. Han gaf efter, har nu tillkallat en
expeditionsministär, hemsändt landets neutralitetsvärn och träffat
förberedelser för nya val, hvilka under fortsatt ententepåtryckning
beräknas komma att gifva Grekland en för ententen välbehaglig
folkrepresentation och, i kraft af den heliga parlamentarismen, i sinom
tid äfven en mot Rysslands, Englands, Frankrikes och Italiens
sändebud i Aten lydig ministär. »Greklands frihet är återställd.»
Denna utveckling, som ej behöfver några kommentarier för att till
sin innebörd fattas i alla neutrala länder i krigsområdets grannskap,
borde i all sin konsekventa illustrering af det lutande planets begrepp
ha åtskilligt att säga äfven vårt folk. Ententens sändebud i
Stockholm ha aldrig hotat oss med något ultimatum om »kungaregeringens»
ersättande med en ministär under Sveriges Venizelos som chef eller
högste utdelare af direktiven. Här uppe går man ej så bryskt till
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
