Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte 6 - Dagens frågor - Från Clausewitz till Hindenburg
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
460 DAGENS FRÅGOR
något som hindrade honom hemföra de för väldets bevarande
nödvändiga framgångarna.
De generaler, som vid krigsutbrottet 1914 ställdes i spetsen för de
tyska arméerna, voro samtliga elever af Schlieffen, och hans doktriner
spelade gifvetvis en stor roll för deras handlingssätt. Författaren
ställer sig t. o. m. på den ståndpunkten, att kejsar Wilhelms
redo-bogenhet vid krigsförklaringen till stor del skulle hafva berott på hans
kännedom om detta system och förhoppningarna att snabbt försätta
hela fientliga arméer ur spelet. Detta lyckades visserligen icke på
västfronten, men det må vara tillåtet att lämna frågan öppen, huru
det gått i detta afseende, därest Joffre visat sig mindre rakryggad
mot regeringen i Paris under reträttens svåraste dagar. På ostfronten
däremot lyckades ju Hindenburg flera gånger realisera tankegången, och
särskildt vid Tannenberg samt under vinterslaget i Masurien gjordes detta
med ett mästerskap, som Schlieffen själf icke kunde hafva önskat bättre.
Med åberopande af dessa exempel samt med den uttalade
förhoppningen att framtiden skall medföra liknande segrar för de allierade
slutar författaren sin framställning. Den kunde hafva förts något
längre, ty de moderna automobiltrupperna synas lämna storartade
möjligheter att genomföra den Schlieffenska läran, då någon gång
rörligt fältkrig återkommer. Ej heller ha de två krigsåren medfört
någonting som gjort de moderna arméernas organisation mera
motståndskraftig mot kringränningen. Tvärtom synes deras allt större
beroende af ammunitionstillförseln väsentligt hafva ökat deras känslighet
i detta afseende.
Emot en sida i den franske författarens framställning måste
slutligen en bestämd kritik riktas.
Den uppfattning som genomgår det hela, nämligen att den tyska
öfverlägsenheten under krigets första skeden hade sin grund
hufvudsakligen i generalstabens bättre strategiska och taktiska metoder, d. v. s.
i idéer, som efter offentliggörandet af Cannae voro hvar mans
egendom, förvanskar nämligen alldeles den strategiska förberedelsens
innebörd. Om öfver hufvud taget teorien såsom sådan vore afgörande
för seger eller nederlag, då hade ju den Schlieffenska uppsatsen varit
det svartaste landsförräderi. Men både den som skref och den som
lät trycka densamma (den stod första gången att läsa i en af tyska
generalstaben utgifven tidskrift Viertel]ahrshefte fur Heereskunde und
Truppenfuhrung) visste, hvad de gjorde, då de sände ut den såsom
en sporre till fritt, af auktoriteter obundet krigsvetenskapligt forskande.
De visste, att strategiska och taktiska teorier erhålla verklig betydelse
för en armé först då de gjorts lefvande i form af verkligt
organisationsarbete, då de trängt in i krigsförberedelser och
utbildningsföreskrifter och genomsyrat armén i hela dess tänkande och handlande.
Så var just fallet i Tyskland.
Förut har visats, huru den Schlieffenska slagtaktiken baserade sig
på vidsträckta kringgångsrörelser. Sådana fordra emellertid större
snabbhet än motståndaren; denna tanke har tagit form i den tyska
arméns oerhörda marschträning, hvartill paradmarschen varit ett bland
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
