- Project Runeberg -  Svensk Tidskrift / Sjette årgången. 1916 /
477

(1870-1940)
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte 7 - Dyrtid och varubrist. Af Eli F. Heckscher

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

DYRTID OCH VARUBRIST 477

pä penningar; men ännu långt allvarligare är den lika hastigt
tilltagande bristen på förnödenheter, och det är följaktligen där
som botemedlen närmast måste inriktas. Det gäller alltså att
se, hur detta kan tänkas gå för sig.

Att maximiprisernas verkan är en systematisk och oafbruten
försämring af läget, genom afskräckande från tillförsel och
produktion samt framdrifvande af en öfverdrifven konsumtion på
produktionsorterna, framhölls redan i denna tidskrifts första
häfte för året 1915 och har sedan bekräftats af erfarenheten i
en utsträckning, som verkligen synes ha öfvertygat allt flere
bland dem, som icke afsiktligt slutit ögonen för teoriens och
praktikens samstämmiga vittnesbörd. Hur länge det skall dröja?
innan dessa resultat sätta frukt i vederbörandes åtgärder, kan
ej på förhand afgöras; men det är dock alltid något, att Kungl.
Maj:t på förslag af Lifsmedelskommissionens majoritet höjt det
i förra häftet af tidskriften berörda maximipriset på potatismjöl
med 33 %. Häri förefaller trots allt ligga ett erkännande åt
uppfattningen, att man, genom att föreskrifva ett ekonomiskt
omöjligt pris i en kunglig kungörelse, icke sänker varupriserna men
så mycket mer folkets känsla af laglydnad gent emot kungliga
påbud- Men att Lifsmedelskommissionens minoritet ännu icke
fått bifall till sitt förslag om det fullständiga afskaffandet af
detta det barockaste bland alla hittills fastställda maximipriser,
visar hur pass litet som ännu uppnåtts; och detta bekräftas
ytterligare af maximipriset på smör, visserligen satt till det
gamla prisets höjd 3,25 kr. pr kg., men vid en tidpunkt, då
landssmöret allmänt betalades med 4 kr. pr kg. I Finland, där man
redan hunnit kvacksalfva ännu mer med maximipriser än hos
oss, ha deras verkningar nu blifvit så uppenbara, att
Helsingfors’ stadsfullmäktige ingått till senaten med förslag om
afskaffande af maximipriset på smör eller, om detta ej kunde
medgifvas, till prisets höjande, medan Ekonomiska samfundet i
Finland dels i princip anslutit sig till bankdirektör
Schyberg-sons utdömande af maximipriserna som sådana, dels särskildt
yrkat på afskaffande af maximipriserna på mejeriprodukter,
emedan just städernas befolkning »därigenom tvungits att till
det yttersta inskränka sin konsumtion af dessa varor» —
onekligen en tänkvärd slutsats. Finska Hufvudstadsbladets äfven för
oss lärorika kommentar lyder (den 11 oktober):

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Tue Feb 20 23:21:17 2024 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/svtidskr/1916/0485.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free