Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte 7 - Dyrtid och varubrist. Af Eli F. Heckscher
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
DYRTID OCH VARUBRIST 479
dels att priset icke bestämmes af produktionskostnaderna, dels
också att producenterna mycket väl kunna lojalt hålla priserna
under gällande marknadspris, utan att konsumenterna
därigenom få varan ett grand billigare. Det hatade men ej därigenom
afskaffade »jobberiet» kommer nämligen ofrånkomligt att bringa
upp dem till gällande marknadspris, om ej konsumtionen på
förhand satts på ranson, såsom nyligen exemplifierats genom det
låga pris tändsticksfabrikanterna hållit på sin vara, utan att
därigenom åstadkomma annan verkan än spekulationsvinst för
återförsäljare. Genom att släppa till råvarorna under deras
gällande pris kommer man därför i normala fall bara att
genom ekonomiskt oförnuft öka det ganska tillräckliga antal chanser
spekulationen redan förut har.1
Näst produktionens uppdrifvande kommer tydligen exportens
inskränkande som medel att förbättra den inhemska
behofstäck-ningen. Exportbegränsningeii får påtagligen icke ta sådana
dimensioner, att priserna inom landet sjunka under
produktionskostnaderna för nödvändiga artiklar i nuvarande läge, ty då
minskas den inhemska tillgången i stället för att ökas. Men
om detta elementära kraf uppfylles, förefaller det knappast
finnas nämnvärda betänkligheter mot en hur restriktiv
exportpolitik som helst; ty det slags krigskonjunkturvinst, som
erhålles genom tillgodogörande af de krigförandes trångmål, är
af ganska ringa aktuellt värde. Vinsten blir ej verklighet förrän
vi fått valuta, d. v. s. varor, för de varor vi skicka de
krigförande, hvilket som regel blir någon gång efter krigets slut; och
ett sådant utbyte är föga rimligt vid vår brist på nu
tillgängliga varor, vid sidan af vårt öfverflöd på tillgodohafvanden i
krigförande länder.
Det praktiska utförandet af exportregleringen skall ej här
behandlas; det må vara nog att betona, att båda de krigförande
parternas intressen lika fullkomligt böra lämnas åsido.
Liceiis-gifningen för lifsmedel till Tyskland bör hållas inom trånga
gränser; men samtidigt bör man eftertryckligt afvisa
engelsmännens klagomål öfver att ej få vårt smör till lägre pris än
tyskarna betala och deras protester mot exportförbudet på trä-
1 För detta liksom för hela den i föreliggande uppsats behandlade frågan
må det vara tillåtet att hänvisa till kapitlet om prisbildning och prisreglering
under kriget i mitt arbete Världskrigets ekonomi, hvaraf en ny, utvidgad
upplaga nu är under förberedelse.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
