Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte 7 - Dyrtid och varubrist. Af Eli F. Heckscher
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
482 DYRTID OCH VARUBRIST
I första rummet bör man emellertid under ett handelskrig
inrikta sig på oberoende af de importerade varorna, och därtill
bidraga alla de förut angifna åtgärderna. Men för detta lika
litet som för andra ändamål är det tillräckligt att ordna
tillförseln af varor; fördelningen af varorna är minst lika
nödvändig eller rättare sagdt ännu nödvändigare, om man vill hålla
konsumtionen inom de rätta gränserna utan oerhörda
prisstegringar och däraf följande betryck för de sämre ställda. Hur
detta skall ordnas, har här i Svensk Tidskrift framhållits
upprepade gånger allt sedan början af år 1915, för ett och trekvarts
år sedan, och behöfver alltså ej utvecklas närmare nu; medlet
heter konsumtionens kontingentering eller, enklare uttryckt,
kortsystem. En svag början har gjorts med sockerkort; men
sannolikt skola brödkorten ej länge låta vänta på sig, och de
äro också väl behöfliga af alla möjliga skäl. Att detta system
erbjuder stora svårigheter, kan endast oerfarenheten förneka.
Men systemet är principiellt riktigt; och skillnaden mellan ett
principiellt riktigt och ett principiellt oriktigt system är, att det förra
fungerar allt bättre, ju längre det får fungera, medan det senares
grundläggande felaktighet gör följderna betänkligare för hvarje
dag det fortfar. Att påbjuda maximipriser kan ske med ett
penndrag, medan kortsystem ej kan genomföras utan stora
ansträngningar; men efter ett halfår ha de förra desorganiserat
produktion och konsumtion, medan det senare skapat ordning
och reda.
I stort sedt är dyrtiden en oundgänglig följd af massförstöringen
af arbetskraft och varor äfvensom af transporthindren, som tvinga
de olika länderna att ersätta importen med mindre gifvande
inhemsk produktion. Den sida af dyrtiden, som består i att
penningenheterna blifvit för många, kan visserligen motverkas
genom en riktig bankpolitik och bör obetingadt så göra; men
varubristen, som utgör det vitala i situationen, påverkas på sin höjd
indirekt och öfver hufvud obetydligt däraf. På detta område
är frestelsen särskildt stor att tillgripa åtgärder, som skenbart
bota men i verkligheten öka eländet; på detta område framför
andra är det som folkmeriingen måste upplysas och icke
slafviskt åtlydas.
Det finns ingen anledning att bestrida den goda viljan hos de
dåliga rådgifvare inom Lifsmedelskommissionen, genom hvilkas
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
