Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte 7 - Riktlinjer för svensk språkförbättring. Af Rolf Nordenstreng
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
RIKTLINJER FÖR SVENSK SPRAKFÖRBÄTTRING 485
med ett yttrande af en vis man. Men all visdom har sina
gränser, och t. o. m. de allra största snillen kunna ta miste i
somliga stycken. Det är därför psykologiskt förklarligt och t. o. m.
ursäktligt, att Noreen omedelbart efter sina nyss nämnda gyllene
ord kommer med följande tillägg, som ingalunda är ens af
mässing: »men icke enhvar duger till språkförbättrare, det gör
endast språkgeniet (i praktisk mening), d. v. s. vältalaren i detta
ords bästa mening och de stora författare, som en gång skola
komma att kallas klassiska.» Jag är alldeles viss på att han
skall ge mig rätt i att vi åtminstone inte för närvarande kunna
ställa sådana kraf på vare sig vältalare eller författare — de
sakna ju den oumbärligaste förutsättningen, fackkunskaper och
skolning. Hvar skulle de ha fått dem? I skolan? Där håller
sig undervisningen ju långt under det nödvändigaste. Skulden
är icke lärarnas; jag återkommer snart därtill. Om de stora
författarna och vältalarna i alla fall föra vårt språk framåt, så
göra de det hvarken tillräckligt eller utan att på samma gång
ofta föra det vilse. Håg och smak äro visserligen oumbärliga
för framgångsrik språkodling, men det räcker icke med dem,
det krafs vetenskaplig utbildning därjämte. Och det är just
det jag vill, att våra författare skola få. Laudatur i nordiska
språk behöfva de ingalunda, men väl en på vetenskaplig grund
fotad undervisning i modersmålet, som sätter dem i stånd att
målmedvetet och med framgång rikta vårt språk. En sådan
bör komma att ingå i den högre allmänbildningen. Och då
kan om ock inte enhvar, så likväl tusenden och åter tusendeii
duga till språkförbättrare. Därhän måste vi komma, om inte
svenskan skall helt och hållet spåra ur. Tid går det åt därtill,
minst ett par tre årtionden, och mångas arbete under denna
tid; men det är mödan vardt. Och på annat sätt går det inte
alls- Skall språkförbättringsarbetet öfverlämnas bara åt
Heidenstam och Selma Lagerlöf, Karlfeldt och Olof Högberg samt
deras likar, då är det af tvåfaldt skäl hopplöst. Först och främst
äro de hvarken fullgilla därför eller ha ens blick för hvad som
bäst behöfs — syna deras språk i sömmarna, så skall det visa
sig många fula fläckar, äfven där deras stil är som ypperst.
För det andra och kanske viktigaste ha de alltför litet inflytande.
Ty om också deras böcker gå ut i aldrig så stora upplagor,
utgöra de en försvinnande liten del af svenska folkets läsning.
Svenska folket läser i första, andra, tredje och femtioelfte rum-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
