Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte 7 - Riktlinjer för svensk språkförbättring. Af Rolf Nordenstreng
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
480 ROLF NORDENSTRENG
met tidningar, tidningar, och därnäst struntlitteratur. Klassiska
författare helt enkelt drunkna i massan. Tidningarna är det
ohjälpligen, som starkast påverka den svenska allmänhetens
språköra.
Hu då — det var rysligt! Har inte Ruben G:son Berg nyss
uppvisat, att tidningssvenskan är under all kritik? Skall den
nu vara tongifvande — då äro vi ju förlorade!
Jå, utan tvifvel, orn vi bara gå och svära öfver »de
förbannade tidningarna», såsom seden länge har varit. Här krafs ett
kraftigt ingripande, och är man för förnäm eller för liknöjd att
vara med om det, då är det så godt att genast uppge hoppet.
Men håller man hufvudet kallt och hågen varm, då är
ställningen visst inte hopplös. Då resonerar man tvärtom så här:
tidningarna äro på grund af sitt ofantliga inflytande det
verksammaste redskapet för språkförsämringen — således måste vi
vända deras inflytande i godo och ta dem i språkförbättringens
tjänst. Fantasi? Nej, tvärtom! Här finnas allt annat än små
möjligheter, om vi bara vilja ta vara på dem och utveckla dem.
För det första är tidningsmannen en ganska vanlig människa,
tillgänglig för en hel del skäl. Det är inte med uppsåt han far
illa fram med språket, utan dels af okunnighet, dels till följd
af brådska. Han rår inte för någondera delen, och han
förnimmer nog själf en god del af de brister som vidlåda vårt språk;
och han hejdas kanske mången gång i sitt arbete genom att
han inte kan finna de uttryck han behöfver. Räcker man
honom en hjälpande hand, tror jag verkligen inte, att han visar
den tillbaka.
Men hjälpen får på inga villkor komma i form af vanliga
tungflytande akademiska afhandlingar, där man vadar järns
med knäna i noter. Och inte heller duger en ordbok — vare
sig Svenska Akademiens oändliga eller Östergrens mera
praktiskt lagda Nusvensk Ordbok. Pressens män och kvinnor ha
inte tid att läsa någondera delen, och hade de också tid, så
skulle de ändå inte orka, utan tröttna efter de första tio sidorna.
Nej, annorlunda får saken tas! Något lekverk blir det visst
inte, fastän det helst bör té sig så för läsarna. Men där bakom
skall ligga mycket, samvetsgrant, ihärdigt arbete efter vissa
utstakade vägar.
Det är denna vägstakning jag skall be att nu få visa fram.
Och jag gör början där den skall och måste göras — tids nog
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
