Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte 7 - Riktlinjer för svensk språkförbättring. Af Rolf Nordenstreng
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
RIKTLINJER FÖR SVENSK SPRÅKFÖRBÄTTRING 489
att den är något mer än en hjälpvetenskap. Den åsikten torde
visserligen högst få språkmän dela. Men som jag är orubbligt,
förstockadt halsstarrig härvidlag, är en diskussion härom
alldeles lönlös. Likväl hoppas jag, att äfven om man nu icke
blott håller på språkhistoriens själfständiga värde, utan rent af
i den ser det högsta och förnämsta i språkvetenskapen — det
göra sannolikt de flesta svenska språkmän — bör man ändå
kunna medge, att den skall unna rimligt utrymme jämväl åt
andra grenar af språkforskningen. Det är intet öfverord, att de
emellertid ha suttit och ännu sitta oskäligt trångt. När jag nu
vill föra den tillämpade språkforskningens talan, är det därmed
ingalunda min mening att höja upp den på bekostnad af allt
annat. Tvärtom är jag fullt på det klara med att det finns
många andra särdeles viktiga former af språkforskning, som äro
värda att kärleksfullt omhuldas; men jag har inte nu tillfälle
att komma in på dem.
Jag förstår mycket väl orsakerna till språkhistoriens höga
kurs. Den hade länge varit illa skött, till stor skada för alla de
vetenskapsgrenar som bygga på den. Det är inte möjligt att
framgångsrikt idka filologi utan en hållbar lingvistisk grundval.
All heder åt de män, som bröto väg för den nya språkhistoriska
forskningen och förde den vidare från seger till seger! Men nu
synes det mig att det vore hög tid på att skörda segerns frukter.
Nu ha de språkhistoriska undersökningarna pågått så länge och
så grundligt, att ofantliga högar af virke ligga hopade och bara
vänta på arkitekten, byggmästaren och arbetarna, som skola
sammanfoga det till ett hus, där vi kunna känna oss hemma.
Ty det göra vi inte i det med godtköpsgrannlåt öfverlastade
banala hotell, som vi nu bo och vantrifvas i. Hvad väntar man
på? Är det kanske inte vetenskapligt, att nyttja det med så
stora mödor hopsamlade materialet till praktiskt gagn? Men hur
är det i så fall med medicinen? Den nöjer sig ju inte med att
utforska kroppens organ och deras verksamhet i hälsa och
sjukdom, utan den vinnlägger sig just om att främja hälsan och
hafva sjukdomen. Det är just det jag vill att språkforskningen
skall göra för modersmålets vidkommande, främja dess hälsa
och bota dess sjukdomar.
Med rätta framhåller Berg som främst af behofvet påkallad
en ordbildningslära. Men hvad jag i detta sammanhang vill
pointera, eller hvarför inte hellre framskärpa, det är, att en så-
35. Svensk Tidskrift 1916.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
