- Project Runeberg -  Svensk Tidskrift / Sjette årgången. 1916 /
492

(1870-1940)
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte 7 - Riktlinjer för svensk språkförbättring. Af Rolf Nordenstreng

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

492 ROLF NORDENSTRENG

den senares ämne, och förvisso är det rättvist och skäligt, att
han egnar en del af sin tid åt studier och undervisning i detta
språk. Men lika visst borde professorn i svenska språket egna
än mera tid till forskning och undervisning häri, det säger sig
själft och borde inte behöfva påpekas och tvistas om. Det gör
han emellertid inte, af det enkla skäl att hela hans läggning
går åt annat håll: han är en utmärkt kännare af de nordiska
fornspråkens ljudhistoria och en bland samtidens yppersta
run-forskare — alltsammans i och för sig en heder för honom och
hans vetenskap, men ingalunda tillfyllest för den professur han
innehar. Som sakerna nu stå, ha vi till namnet en professur
i svenska språket, till gagnet högst en tredjedels sådan, och
denna omhänderhas af professorn i nordiska språk. Det bör
vara klart för en och hvar, att detta icke är som det borde. Månne
det finns något utländskt universitet, där professorn i
modersmålet icke egnar sig åt detta? Och skall det hos oss alltid få så
förbli? Nej, det måste förr elJer senare bli en ändring
härutinnan! Hur ofta har jag inte hört nyblifna läroverkslärare i
modersmålet klaga öfver, att de icke fått åtnjuta någon
undervisning i svenska vid universitetet — och ändå skola de lära
eleverna hvad de själfva icke haft tillfälle att lära sig!

Men ännu ett akademiskt önskemål har jag. Och det vill
jag ingalunda utge för mitt eget. En gång för femton år sedan
hörde jag just nuvarande professorn i svenska språket säga:
»Det är en skandal, att vi inte ha någon professur i
framställningskonst.» Skandalen pågår förfarande, och då professor von
Friesen vid åhörandet af detta mitt föredrag häromdagen
instämmande nickade vid dessa ord, är jag öfvertygad om att
den fortfarande väcker hans rättvisa harm. Då det emellertid
är ganska osannolikt, att en sådan professur inom en
öfver-skådlig framtid kommer till stånd, måste man försöka hjälpa
sig fram på annat sätt.

En undervisning i talteknik skulle säkert kunna åstadkommas
utan någon vidare stor apparat — en för uppgiften lämpad
skådespelare skulle nog stå att fmna. Krafvet på en sådan
undervisning togs redan för åtskilliga år sedan upp af
läroverkskommittén och doftades med ifver af filosofiska fakulteten i
Upsala, som tack vare humanisterna trots naturforskarnas
motstånd stödde det. Men så drunknade hela saken i
Läroverks-öfverstyrelsen, där den nu legat så länge, att hoppet om dess

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Tue Feb 20 23:21:17 2024 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/svtidskr/1916/0500.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free