Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte 7 - Riktlinjer för svensk språkförbättring. Af Rolf Nordenstreng
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
RIKTLINJER FÖR SVENSK SPRAKFÖRBÄTTRING 493
återuppståndelse torde vara intet. Icke förty synes det mig, att
de akademiska myndigheterna kunde ånyo uppta och framföra
detta kraf, alldeles oafsedt hvad Läroverksöfverstyrelsen gör eller
underlåter.
Framställningskonst innebär emellertid inte bara talteknik,
utan retorik i hela dess omfång samt därjämte stilistik. Dessa
ämnen äro emellertid på svenskt område så nya vetenskaper,
att man ännu inte har hunnit odla dem tillräckligt. Minst ett
årtiondes ihärdigt arbete af minst ett halft dussin forskare krafs
det, innan det vetande blir hopsamladt, som kan göra någon
full-gill för en professur i dessa båda ämnen. När vi hunnit så
långt, bör naturligtvis en sådan professur komma till stånd.
Dessförinnan vore det icke klokt.
Icke förty kan man äfven nu skrapa ihop en afsevärd mängd
kunskaper, som duga till praktisk-språklig tillämpning. En låt
vara ofullgången, men likväl högst gagnelig undervisning i
muntlig och skriftlig framställningskonst skulle utan tvifvel därmed
kunna åstadkommas. Särskildt för blifvande lärare vid
läroverken och seminarierna vore detta i allra högsta grad behöfligt
— jå, det är ett rent elände att något sådant icke tinns. För
att råda bot på detta missförhållande bör vid hvarje universitet
eller högskola en lektorstjänst i svenska språket med det allra
snaraste upprättas. Naturligtvis böra dessa lektorer icke vara
underkastade samma stadganden som de i främmande språk:
det vore ju meningslöst att kräfva främmande medborgarskap
af en lektor i svenska, och själffallet borde han icke utnämnas
endast för ett fåtal år, utan liksom professorerna sitta kvar tills
han antingen nått pensionsåldern eller vunnit annan, bättre
tjänst. Jag tror mig kunna säga, att bland nordiska språkmän
i Upsala, professorer, docenter och studenter af olika grad
fullkomlig enighet råder om önskvärdheten af sådana lektorat. Låt
mig klargöra skillnaden mellan professorns i svenska språket
och lektorns uppgift! Den förre skall syssla med vetenskaplig
forskning i svenska språket, både det nyare och det äldre, och
handleda studenterna i sådan forskning. Den senare skall
undervisa och handleda i praktisk språkkunskap och grunderna
därför.
Jag vill visst inte påstå, att min vägstakning för akademiska
studier och akademisk undervisning i modersmålet är i alla stycken
den bästa möjliga. Tvärtom hoppas jag lifligt, att många goda
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
