Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte 7 - Riktlinjer för svensk språkförbättring. Af Rolf Nordenstreng
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
BIKTLINJER FÖR SVENSK SPRÅKFÖRBÄTTRING 495
ha idkat akademiska studier i svenska och styrkt sina kun-
skaper såväl som sin språkkonst. Detta måste sägas vara sak-
kunskapens oeftergifliga kraf.
Om formen för samverkan mellan universiteten och pressen
kan ju inte råda någon tvekan: det blir artiklar. Men det får
inte vara med graflik allvarsuppsyn framställda, tungt sakliga
utredningar. Nej, här skall det lätta artilleriet komma till bruk!
Början kan ju gärna göras med några tyngre skott. Om nägra
professorer inledde framloppet, t. ex. Noreen i Svenska Dag-
bladet, Cederschiöld i Handelstidningen, von Friesen i Dagens
Nyheter, Lundell i Stockholms-Tidningen, Hellquist i Stockholms
Dagblad 0. s. v., och så, med deras välsignelse och handpå-
läggning, en skara yngre språkmän följde efter, då tror jag inte
så litet kunde uträttas. Först skulle då komma en princip-artikel
i hvarje tidning, där saken framlades med all den kraft och
auktoritet, som professorstiteln skänker. Så skulle då följa ett
otal lättare artiklar, helst af mindre omfång och hållna i så
lekande stil som möjligt, likväl utan godtköpskvickheter. De
skulle gå lös på alla svagheter och brister i språket, sådant
det visar sig icke blott i pressen, utan jämväl i affärshand-
lingar, ämbetsskrifvelser, skönlitteratur m. m. En skämtsam ve-
klagan vore inte nog, utan de borde också innehålla på sak
gående förslag till bot för soten. Hvarje artikel behöfde inte
röra sig om mer än ett fåtal vanskapliga ord och uttryck. En
artikel i veckan i hvarje tidning vore lagom och kunde göra
stort gagn. Och det borde vara. ett roande göra för unga språk-
forskare, på samma gång de utan tvifvel kunde ha bruk för
tidningarnas arfvoden. Att tidningarna skulle vara med om
saken, åtminstone de flesta, tror jag mig kunna ganska säkert
säga. Det finns ett inte ringa intresse för sådana spörsmål hos
allmänheten, och det är allt skäl att ta hand om det och hålla
det vaket. Hvad som skrifs, måste själffallet skrifvas piggt och
underhållande, eljes gör det mera skada än gagn. Allmän-
heten måste lära sig, att språkforskning är någonting rasande
roligt, en gaye science. Reta läsarna gärna emellanåt, smickra
dem då och då, förbluffa dem allt som oftast, men låt dem
bara inte somna in! Vänj dem vid språkförbättring som vid
kaffe och andra njutningsmedel — ni ska få se, att det går
bra! Tar det emot i början, så tappa bara inte modet! Låt
folk skratta! Gå på med friskt lynne, gyckla och snärta, vädja
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
