- Project Runeberg -  Svensk Tidskrift / Sjette årgången. 1916 /
496

(1870-1940)
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte 7 - Riktlinjer för svensk språkförbättring. Af Rolf Nordenstreng

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

496 ROLF NORDENSTRENG

till folks hjärta och förstånd, lämna intet hederligt knep oför-
sökt! Läser folk bara de artiklarna — och det gör folk — så
bli läsarna ohjälpligen påverkade efter hand. Bland dem finnas
också lidningsmän, märk väl det! De ta också intryck, en och
annan upptar ett af de nya orden, en annan ett annat, och så
smitta de af sig — om ett par år äro de himmelsskriande ny-
heterna kanske fullt gängse. Kom ihåg, att det som härvidlag
gör verkan är inte bindande logisk bevisföring! En åsikt skall
suggereras på allmänheten, intrumfas, innötas. Eljest går det rakt
inte. Durchhalten, thorough — c’est ainsi qu’on les aura.

En sådan verksamhet i tidningarna skulle också vara en sär-
deles hälsosam öfning för unga språkmän. Därigenom skulle

de få en mer ingående kännedom om sitt språk — ovärderlig
för framtida forskning i ämnet — och en vana att nyttja det

väl, som skulle komma dem till godo vare sig vid läroverken
eller universiteten och för resten vid all författar- och talar-
verksamhet, vetenskaplig, populär, skönlitterär eller hvad det
vara månde. Ruben G:son Berg har med rätta gått illa åt tid-
ningssvenskan. Men jag tror han skall vara den förste att
likafullt medge, att den inte har bara skuggsidor, utan jämväl
ljussidor. Trots allt är den för det mesta lättläst, och det är en
dygd. De bättre pennorna i pressen — och de äro inte så få
— sträfva med framgång efter en egen, personlig stil, som visser-
ligen kunde vara åtskilligt bättre, om de hade bättre under-
byggnad. Men som den nu är, är den i alla fall ganska lif-
full och medryckande, ofta välgörande humoristisk, alltid fri
från det bergtunga allvar, som i svensk vetenskaplig stil är all-
deles för mycket rådande. Det är nu enligt min kanske högst
förgripliga åsikt ingen dygd, utan afgjordt en brist hos en bok
af hvad slag det vara må, då man endast för det värdefulla inne-
hållets skull med kval och kvidan släpar sig fram igenom den.
En så hjälplöst klumpig form, som ofta kännetecknar svenska
vetenskapliga arbeten, kan stundom vara framtvungen af ämnet
och materialet och är i så fall ursäktlig, ehuru beklaglig. Men
lofvärd kan den aldrig bli. I långt flera fall föreligger intet
verkligt hinder för att åstadkomma en smidigare, liffullare, ja
rent ut sagt gladare form. Och då är tråkigheten icke ursäktlig.
Danska vetenskapsmän skrifva oftast så det är ett rent nöje att
läsa dem, och ingen lägger dem den saken till last. Detsamma
är tyvärr långt mera sällan fallet med svenska vetenskapsmän.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Tue Feb 20 23:21:17 2024 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/svtidskr/1916/0504.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free