Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte 7 - Dagens frågor - Förhandlingarna med England
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
DAGENS FRÅGOR 513
ten i förtid deklarerade sin benägenhet att släppa efter på krafven.
Till och med »strejkbrytaren» skulle förmodligen anses såsom mindre
föraktlig och skadlig än den föreningsrepresentant, som underbjöde
kamraterna, ty strejkbrytaren hade ju från början ställt sig utanför
konflikten, medan åter den senare sveke just i afgörandets stund. I
våra affärskretsar, hos våra advokater och inom vårt partipolitiska lif
känner man också ganska väl konsten att förhandla. I det längsta
håller man på sin position, och det kan naturligtvis icke falla någon
in att på förhand markera sin benägenhet för eftergifter eller
offentligen göra förhandlingskamraterna misstänkta för halsstarrig
oresonlighet. Den förhandlingsskicklighet svensken sålunda tyckes vara
kompetent att iakttaga mot landsmän, borde han naturligtvis i minst
lika hög grad tillämpa mot utlänningar. Gångna tiders erfarenhet
tyder emellertid ej därpå, och när man följt den senast pågående
presskampanjen angående förhandlingarna med England, kan man ej
undgå att med djupt bekymmer konstatera, huru litet en del
svenskar tyckas förstå de — för motparten för visso ej obekanta — allra
första grunderna af diplomatisk förhandlingskonst.
Äfven förberedelserna till dessa förhandlingar förete vissa drag, som
äro ägnade att väcka bekymmer. Det gäller ju nu våra
möjligheter under afsevärd tid framåt att importera såväl viktiga
lifsförnö-denheter som en hel del för vårt näringslif betydelsefullt råmaterial.
Intet hade då varit naturligare än att i god tid ålägga oss sparsamhet
beträffande dessa varor och att med yttersta omsorg söka tillgodose
våra behof på hithörande områden under den af licenser behärskade
handelsperiod, som nu varat ett par år. Ingen meningsskiljaktighet
torde väl numera råda om, att en konsumtionsreglering med landets
egna produkter bort anordnas tidigare och effektivare än som
skett. Hvarje ytterligare dröjsmål med dylika profylaktiska åtgärder
är en betänklig sak, och än skadligare äro naturligtvis åtgärder, som
verka i rakt motsatt riktning och exempelvis locka folk att tro, att
faran är öfvergående och att sparsamheten kan uppskjutas, tills det
blir än värre tider. Äfven under förhandlingstiden är det skäl att
genom klokt afvägda försiktighetsåtgärder söka gardera oss mot faran
af påtryckning från motparten i form af hot att afstänga tillförseln
af varuslag, hvilkas uteblifvande skulle drabba särskildt ömtåliga
punkter i vårt ekonomiska lif. Vi måste sätta våra förhandlare i
tillfälle att öfvertygande kunna svara, att vi på de hotade områdena
icke äro så helt blottställda och att vi i nödfall äro beredda att som
Tyskland inrätta oss med surrogat.
Men alla förberedelser och alla modiga svar försvagas, om i vårt
eget läger den ena klenmodiga rösten efter den andra, såsom nu
understundom sker, får framträda med anspråk att något betyda. Det
kanske ej med ens kan hjälpas, att dylika klenmodiga finnas. x\f sig
själfva borde de dock begripa förpliktelsen att ej förkunna sina
bekymmer från taken. Äfven som de se saken, är det ju en fördel,
kanske ett lifsintresse, att vi vinna så mycket som möjligt under
förhandlingarna; men det enklaste förstånd borde då säga dem, att
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
