Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte 7 - Dagens frågor - Förhandlingarna med England
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
514 DAGENS FRÅGOR
deras lamentationer blott försvaga utsikterna. Obegripligt mycket
har syndats häri och på många sätt. De hätska, af 1914 års
händelser påverkade angreppen, hämnderopen och hotelserna mot
statsministern, det ymniga talet om splittring i regeringen eller om
meningsskiljaktigheter i landet om förhandlingsgrunden, allt detta hör till
sådant oförlåtligt oförstånd. Äfven om meningsskiljaktigheter funnes
i vårt eget läger, borde vi vara de sista att affischera dem. Och komme
de ändock till synes, borde vi själfva som en man sluta upp kring den
karskaste meningsgruppen, ty dess större vore utsikten att förhandla
oss till gynnsamma villkor. Det vore en ren olycka, om
regeringens främste man vore svag och eftergifven; ju modigare han är,
ju säkrare han står på vår rätt, ju kraftigare han understödjes, dess
mera kunna vi påräkna att få genom förhandlingarna.
Det bör ej heller förgätas, att vi vid förhandlingarna med
ententen måste erinra oss tillvaron äfven af en annan maktgrupp i vår
närhet. Neutralitet under ett världskrig, som delvis föres såsom
handelskrig, har med sig förpliktelser åt båda hållen. Eftergifvenhet
mot tryck från ena sidan medför nästan automatiskt ett ökadt tryck
från den andra; och på platsen mellan barken och trädet finnes föga
utrymme för den själfbestämningsrätt, som vår neutralitet ju afser att
värna åt oss. Klokt användt, kan emellertid just detta faktum, att
två maktgrupper stå emot hvarandra, stärka vår position under
förhandlingarna. Ty så obetydliga äro ej Sveriges resurser, att det mot
sin vilja och sitt intresse behöfver göra sig till en bricka i den enes
spel mot den andre. Men äfven detta bör man —- hofsamt men klart
och bestämdt — låta förstå, när det skall förhandlas.
Dessa förhandlingar — det måste till sist inskärpas — äro ej en
vanlig affärstransaktion, som helt kan normeras af grundsatsen »bu~
siness is business». Trots den i ögonen fallande öfvervikt, som vid
förhandlingsdelegationens sammansättning tillerkänts den rent
kommersiella erfarenheten, bör väl i regeringens val ligga en borgen för
att de delegerade, huru ensidigt ekonomisk någras erfarenhet än kan
anses vara, likväl alla gå till sitt värf med en djup känsla af, att det
finns nationella värden, som man ej drifver affär med, nationella
lifsintressen, hvilkas förlust eller åsidosättande ej några mer eller
mindre varaktiga materiella fördelar kunna kompensera.
Hellre än att dessa lifsintressen svikas, må förhandlingarna äfven
denna gång brista. Men hur än utgången blir, stå vi utan tvifvel inför
en för vårt land ytterst kritisk tid. Äfven om en antaglig
öfverenskommelse med England nu skulle uppnås, visar erfarenheten, att
därmed äro svårigheterna och farorna sannerligen icke slut.
Den allmänna meningen har alltmera enats därom, att läget icke
fordrat och att våra intressen legat emot vårt lands indragande i
kriget. Men sitt ansvar undgår ingen, allra minst i denna tid, då
agnarna sållas från hvetet, och staternas lifsduglighet undergår sitt
fruktansvärda eldprof, vare sig de direkt deltaga i kriget eller
indirekt få känna dess påfrestningar. För oss gäller det nu, om Sverige
skall utgå ur kriget med minskade eller ökade lifsmöjligheter, med
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
