Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte 7 - Dagens frågor - De neutrala och krigsutbrottet - Den romerska frågan
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
528 DAGP:NS FRÅGOR
Detta uttryck för förfinad världströtthet afsåg ju ej lösandet af
några politiska problem. Men tvifvelaktigt är, om något i den vägen
kan åstadkommas genom tanken att välta ansvaret på stater, hvilka
icke åtnjuta rangen af »powers of the first importance» med thy
åtföljande privilegier och hvilkas lifsintressen icke betraktas som
»high political issues» annat än om de passa in i ett stormaktsspel.
De båda senaste åren ha varit mer än tillräckliga
för att lära oss, hur många olösta problem Europas
politiska organisation i själfva verket inrymmer och hvilka
svårigheter det erbjuder att bringa dem till en blott något så när
tillfredsställande lösning. Detta gäller redan om man ställer sig på rent
svensk ståndpunkt och fäster blicken endast på de problem, som
beröra våra egna intressen. Men ännu långt svårare blifva
uppgifterna, om man betraktar hela den mångfald af kombinationer, som
uppstår vid hvarje försök att definitivt reda upp hela den
allmäneuropeiska politikens invecklade härfvor. De merkantila och
kommersiella frågorna samt rasproblemen stå härvidlag i förgrunden och
torde väl kunna påräkna hufvudparten af såväl statsmännens som
allmänhetens intresse. Men äfven många andra frågor finnas, hvilka
hittills stått i andra planet men som icke dess mindre nu fordra sin
lösning; också om deras betydelse ej kan sättas i jämnbredd med de
stora politiska lifsproblemens, så kan det äfven från den utomståendes
synpunkt ha sitt intresse att taga kännedom om dem och följa den
diskussion, som de väckt till lif.
En dylik fråga, som förvisso ej saknar sin betydelse, ehuru den
faller helt och hållet utom vår vanliga synvidd, är den på senare
tid ofta och lifligt i den europeiska pressen diskuterade frågan om
påfvedömets statsrättsliga ställning och dess förhållande dels till
Italien, dels till den katolska världen öfver hufvud taget. Så länge
Italien var neutralt, hade man icke någon speciell anledning att
intressera sig för detta problem, men sedan det land, i hvars
hufvudstad den katolska kyrkans öfverhufvud har silt residens, indragits i
kriget har förhållandet blifvit ett annat. Påfven, hvilken gör anspråk
på att betraktas som en suverän och underhåller diplomatiska
förbindelser med Europas katolska makter, har nu nödgats fmna sig i
att Tysklands och Österrikes representanter vid Vatikanen mot sin
vilja tvungits att lämna Rom, visserligen icke direkt fördrifna men
likväl de facto utvisade, hufvudsakligen af det skälet att regeringen
icke ansåg sig i stånd att skydda dem mot yttringarna af den
romerska pöbelns eldiga patriotism. Detta förhållande leder oss öfver
till en undersökning af påfvens politiska situation öfver hufvud taget,
och man finner redan vid första ögonkastet, att denna omöjligen för
katolsk uppfattning kan betraktas som tillfredsställande. Då det nya
italienska konungariket den 20 september år 1870 lät sina trupper
rycka in i Rom genom breschen vid Porta Pia och därmed besatte
den sista resten af världens kanske älsta rike, var det i själfva
verket icke blott påfvens ställning inom Italien som skakades i sina
Den romerska
frågan.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
