Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte 8 - De ryska judarna under världskriget. Af M. Ehrenpreis
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
orden: bosättningsrayon, normering af bildningsprocenten och
pogromer. Den icke invigde anar knappt, hur mycket outsägligt
mänskligt lidande, tårar och blod, som rymmas i denna tragiska
terminologi — ett verk af en på hufvudet ställd förvaltning. Den
innebär upphäfvandet af de elementäraste mänskliga och
medborgerliga rättigheter och lifsmöjligheter. Sedan Katarina II:s
tid sakna judarna rätt att bosätta sig hvar de vilja: det
egentliga Storryssland och tsarrikets hufvudstäder äro (med få
undantag) stängda för dem; 95 % äro sammanfösta i Väst- och
Sydrysslands 25 guvernement samt i det s. k. Weichselområdet
(Polen), under det att knappt 5 % ha tillstånd att bo i det
europeiska Rysslands öfriga 35 guvernement. Det kallar man
»bosättningsrayon». Likaså är deras rätt till statsundervisning
till stor del upphäfd, i det att för alla slags elementar- och
högskolor har fastställts hur stor procent de judiska lärjungarna få
utgöra af hela lärjungeantalet; det varierar mellan 3 och 10
procent. Denna bildningsnormering drifver år ut och år in
tusen och åter tusen bildningstörstande judiska ynglingar och
flickor till främmande land, i alla riktningar och väderstreck,
där de under namnlösa försakelser och uppoffringar (och under
allt mer hopade hinder från de utländska
universitetsmyndigheternas sida) måste bedrifva sina studier. Detta kroniska
tillstånd af rättslöshet och förnedring får tid efter annan ett akut
afbrott genom pogromer. Därmed förstår man de periodiskt
återkommande judemassakrer, hvilka sedan 1881 aldrig varit riktigt
borta från dagordningen och som särskildt genom
oktoberpogromen 1905 (Kisjineff) fått ett sorgligt världsrykte. Dessa
pogromer, systematiskt organiserade för att gradvis utrota det judiska
folkelementet, äro icke blott tolererade och uppmuntrade från
myndigheternas sida, utan — enligt hvad som kan anses vara
bevisadt genom de af furst Lvoff och förutvarande guvernören
i Kisjineff, furst Urusoff, gjorda afslöjandena — i vissa fall
förberedda och organiserade af själfva regeringen i Petrograd.
»Resultaten» af detta enastående utrotningskrig från en regerings
sida gent emot dess egna undersåtar äro enorma. Så t. ex. var
antalet »inregistrerade» offer för pogromerna 1905 och 1906
enligt autentiskt fastställda siffror: dödade mer än 1,000, sårade
2,000, utplundrade och ruinerade 214,000 judar; den
sammanlagda skadegörelsen uppskattades till 66 millioner rubel. (Jfr
den med stöd af officiella dokument publicerade skriften Die
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
