Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte 8 - De ryska judarna under världskriget. Af M. Ehrenpreis
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Buchanan öfver att »judefrågan komme att göra honom svåra
bekymmer efter kriget, ty folket vore emot judarne». Röster,
som nå oss i det neutrala utlandet, vittna dock understundom
om motsatsen: en del af de bästa och klaraste hufvudena i
Ryssland, intellektuella, politiska och ekonomiska faktorer, äro för
judarna och mot judeförtrycket.
Hvad säga de intellektuella?
Tre ledande ungryska skalder, Leonid Andrejeff, Maxim Gorki
och Fedor Ssologub, hafva midt under kriget (Moskva 1915)
utgifvit en samlingsskrift, Sjtit (Sköld), som är ett dokument
af tvingande beviskraft. Denna bok är ett vittne: för
Ryssland och för judarne på samma gång. Öppet och ärligt höja
här ledande män inom vetenskap, konst och politik sina
mäktiga röster till förmån för judarnes fullständiga emancipation,
en åtgärd, som i första hand synes dem kräfvas af
statsklokheten. Öfver boken sväfvar Solovieffs, det samtida Rysslands
djupaste och ädlaste tänkares ande, för hvilken Rysslands
arfsynder voro tre: judarnes ställning, behandlingen af polackerna
och den religiösa ofriheten. Och liksom för Solovieff
»judefrågan framför allt är en kristenfråga», så behärskas
samlingsskriften af den grundtanken, att judeproblemet egentligen är
en af de brännande ryska frågorna, som i Rysslands eget
intresse måste lösas ju förr dess hellre. »Kampen för judarnes
likställighet är vår egen sak; arbetet för judarnes rättigheter
är ett arbete för oss själfva, intet kärleksverk mot judarne,
ingen akt af storsinthet» (Maljantovitsj). — »Kunde vi dock alla
förstå, att slutet på judarnas lidanden vore början till vår egen
själfaktning, hvarförutan intet Ryssland kan existera» (Leonid
Andrejeff). »Hvar är den högtberömda, vida, sköna, ryska
folksjälen? Judehatet är en djurisk, en zoologisk företeelse; vi bära
den judiska rättslösheten som en skamfläck på vårt samvete»
(Gorki). — »Ett befrielsekrig kalla vi detta krig. Vi föra det
för att befria aflägsna folk. Hvad är meningen med att, i det
vi befria de aflägsna, göra slafvar af de närboende? Utom
Ryssland befria vi, och därinom förtrycka vi. Vi ha medlidande
med alla, men gent emot judarna visa vi en skoningslös
obarmhärtighet» (D. Meresjkovskij).
På samma sätt skrifva och tala ledande politiker.
Vid riksrådets sammanträde den 17 september 1915 fordrade
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
