Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte 8 - Världskrigets förlopp. Turkiets insats. Af Sune Bergelin - Anfallet mot Suez på nyåret 1915 - Dardanelloperationerna
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
VÄRLDSKRIGETS FÖRLOPP 567
uppdelning i »intresseområden» ifråga om järnvägskoncessioner,
om hvars betydelse skissen å sid. 566 lämnar en talande bild.
Tyskland bjöd mest, hvarjämte det säkerligen kom snabbare
med sina anbud än det i fråga om krigsoperationernas mål och
medel ännu föga sammansvetsade ententeblocket. Historiens
lärdomar, särskildt under 1800-talet, bjödo de ledande ungturkarna
därjämte att i Ryssland se den för dem naturliga motståndaren vid
ett eventuellt deltagande i detta krig; Englands »fredliga»
annekteringspolitik i Egypten kunde ej heller förringa intrycket af att
med Tyskland mest var att vinna.
Det gällde ju också nu främst för Turkiet att göra sig till ett
verkligt suveränt land, utan, åtminstone till synes, yttre inblandning af
främmande makter. Huru Turkiet efter kriget skall kunna
frigöra sig från det högst väsentligt ökade tyska inflytandet, torde
blifva ett särskildt spörsmål. En intressant företeelse är därvid,
att turkarne under kriget i hög grad anlita österrikisk militär
sakkunskap.
Redan innan det aktiva deltagandet i kriget tillkännagifvits,
skyndade sig också landet att, i likhet med Japan, utnyttja
Europas tvedräkt, i det kapitulationernas upphäfvande utan
vidare gjordes till en fait accompli. Härvid hade dock en
orientering åt centralmakterna redan ägt rum genom Dardanellernas
stängande för all främmande skeppsfart, Goebens och Breslaus
införlifvande med turkiska flottan samt till sist den engelska
marinkommissionens hemsändande till sitt land igen. Den
sedan 10 månader tillbaka i Turkiet arbetande tyska
militärkommissionen med generalen Liman von Sanders till ledare
bibehölls däremot.
Båda de krigförande maktgrupperna torde ej hafva sträfvat
efter Turkiets aktiva ingripande. Fastmer hafva
ententemak-terna önskat, att ett »fullt neutralt» Turkiet öppnat genomfarten
genom Dardanellerna, så att rysk säd och
fransk-engelsk-ameri-kansk krigsmateriel kunnat finna ömsesidigt utbyte på bekvämare
handelsvägar än hvad som blef fallet.
På centralmakternas prekära läge i öster i september och
oktober 1914 bör Turkiet hafva vunnit ett och annat till
ersättning för att det så snart som med november månads ingång
år 1914 ställde sig i sagda makters led. Sannolikt hafva de
ledande i Turkiet sökt att uppskjuta ingripandet, enär
tidpunkten ur flera hänseenden ej var lämplig för landet. Oaktadt en
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
