Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte 8 - Litteratur - En engelsk bok om krigsmålen. Af Gustaf Stridsberg
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
LITTERATUR 579
och andra förnödenheter, hvilka en sådan blockad skulle utestänga,
fogade reflexionen, att »ingen, som öfvervägde dessa fakta, kunde
utan bekymmer tänka på följderna af ett långt krig». Och med ett
ogeneradt uttryck för mycket mer »robust samvittighed», än mr
Armstrong synes vilja gilla, yttrades om sagda Vorwärtsartikel med stor
belåtenhet i Times’ krigshistoria, att, »när den nedskrefs,
funktione-rade redan den engelska blockaden, ehuru den af skäl, på hvilka
det är onödigt att ingå, ej benämndes blockad.»
Det kan inte råda tvifvel om, hvilket vittnesmål som kommer
sanningen närmast. Men trots dylika uttryck för en stark
idealisering af den engelska verkligheten är mr Armstrongs framställning i
stort sedt präglad af tydlig vilja att ej blott fördöma utan äfven
förstå motståndaren och hans existensproblem. Detta gör, att man
bredvid uttryck för en långt gående själfbelåtenhet på Englands
vägnar stundom finner mr Armstrong väga engelska synpunkter mot
tyska med ett sinne för rättvisa, som är högst erkännansvärdt.
Stämningen är ju nu sådan, att ett allmänt anskri höjes, när en
besinningsfull röst, inför t. ex. de ideliga krafven på att Tyskland skall
beröfvas all makt öfver Kielkanalen, påminner om Gibraltar.
Englands position där liksom vid ej så få af världssamfärdselns
hufvudvägar går ju icke rätt väl ihop med förkunnelsen om det mot
Europas intressen och hafvens frihet stridande i att Tyskland förfogar
öfver en befäst förbindelseled mellan Östersjön och Nordsjön. Äfven
en så sacrosanct person som the Headmaster of Eton råkade illa ut,
när han tillät sig en enkel erinran härvidlag, och ehuru mr
Armstrong i viss mån ställer sig på hans sida och ogillar krafven på,
att kanalen skulle »internationaliseras», hvad rent kommersiell
trafikbe-träffar, presterar han själf ett typiskt uttryck för den allmänna
uppfattningen och för den engelska >mjukheten i viljan» gent emot
Ryssland. Han säger nämligen för sin del om kanalen, att
dess strategiska värde ger otvifvelaktigt talan åt Tysklands motståndare i
detta krig i fråga om afgörandet af dess blifvande militära status. Det är
troligt, att Rysslands allierade komma af t begära, att befästningarna vid
kanalen nedrifvas och att alla krigsfartyg, tyska och utländska, antingen utestängas
eller också alla erhålla fri genomfart. Emellertid kan det sättas i fråga,,
huruvida ett dylikt kraf från de allierades sida är vardt att genomdrifvas, därest
detta skulle förlänga kriget.
Mr Armstrong har nämligen verklighetssinne nog för att uppfatta,
huru dylika fredsprojekter ta sig ut för tysk uppfattning.
Bland de af hans satser, som emellertid äro ägnade att framkalla
odelad förvåning, och detta helt visst ej blott i neutrala länder utan
äfven inom de med England allierade, är ett uttalande sådant som
att »Englands ärorika svar på Belgiens rop om hjälp kommer att
lysa genom historien ända till senaste tider». Uttalanden i den
vägen äro visserligen ganska vanliga, men bli ej mer öfvertygande för
det. I major H. Stålhanes goda och läsvärda öfversikt Invasionen i
Belgien (190 sidor, Norstedt, pris 4: 25) får man göra bekantskap
med den bistra engelska kritik, som ägnats Belgiens försvarsberedskap
och framför allt manskapets bristande utbildning och utrustning. Mr
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
