Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte 8 - Dagens frågor - Skandinavien och stormakterna
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
DAGENS FRÅGOR 585
Den underkastelse under engelska maktbud, hvari Norge fogat sig,
har nödvändigt medfört en svagare sammanhållning med Sverige som,
alla underlåtenhetssynder till trots, häfdat sin själfständighet åt båda
hållen med större framgång än någon annan neutral stat. Som en
märkessten i denna utveckling kom den tyska noten mot Norges
undervattensbåtförordning. Den utgjorde den mest påtagliga
tillämpningen af stormaktssatsen: sic volo sic jubeo, stat pro ratione
vo-luntas; ty Norges förordning hade som bekant i allt väsentligt
samma innehåll som den bestämmelse Sverige kort förut å sin
sida proklamerat under lifligt tyskt gillande men mot ententens
hotfulla varningar. Att halföns båda länder nu voro i samma båt,
pressade från hvar sin sida, kunde hvem som helst se; och det var så
till vida förklarligt, att man på sina håll i Sverige började tala om
nödvändigheten att komma Norge till hjälp, fastän detta kraf
underbart nog — för att icke använda än starkare uttryck — hördes
främst från dem, som talat nedsättande ord orn vår egen
motsvarande förordning och t. o. m. funnit påtryckningsförsöken gent emot
oss nästan ursäktliga.
Nu visade sig emellertid följderna af att det fanns två
utrikesled-ningar på skandinaviska halfön. Vi kunde omöjligt utan vidare ta
konsekvenserna af en politik, öfver hvars hittillsvarande utveckling
vi ej haft något inflytande och som försiggått i en enligt vår
mening betänklig riktning. Ett Norge, som var beredt till hvad som
helst på engelsk befallning och som beviljade England kommersiella
förmåner och ekonomisk öfverhöghet, hvilka samtidigt förmenades
Tyskland, kunde Sverige ej utan vidare stödja gent emot aldrig så
klara tyska öfvergrepp.
Men väl kan Sverige efter förmåga och inom gränsen för sina
egna välförstådda intressen tveklöst gifva sitt stöd åt ett själfständigt
och sj ät f medvetet Norge gent emot närgångenheter från hvilken af de
krigförande makterna det vara månde. Hvarje sådan närgångenhet,
den må komma från Ryssland, Tyskland, England eller Frankrike
innebär ett hot mot alla de skandinaviska länderna: ett framgångsrikt
tyskt öfvergrepp mot Norge utlöser blott alltför lätt ett motsvarande,
sannolikt ännu något oförsvarligare entente-öfvergrepp mot Sverige,
och detta i sin tur ett ännu ytterligare betänkligt öfvergrepp af
Tyskland mot Norge eller Danmark. Så går skottspolen oafbrutet,
och hvarje skandinavisk makts själfständighet försvagas genom
eftergifter från någon af dem, naturligtvis särskildt i ett fall sådant som
det nu föreliggande, där de vidtagna åtgärderna varit nästan identiska i
båda länderna. Det behöfs ej något obegränsadt antal dylika
oneutrala eftergifter för att göra slut på Skandinaviens möjlighet att
stanna utanför striden. Å andra sidan stärker hvarje manligt och
själfständigt steg från en nordisk stats sida de båda andra, och denna
själfständighet erbjuder största utsikten, att vi skola lyckligt genomgå
krisen utan att indragas i hvirfveln.
Långt ifrån att det skulle vara likgiltigt för Sverige, om Norge
förödmjukades af Tyskland — fullkomligt barock är tanken, att vi
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
