Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte 8 - Dagens frågor - Skandinavien och stormakterna - Omedelbara försvarsbehof
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
586 DAGENS FRÅGOR
rent af skulle ha intresse däraf — är det tvärtom en klar svensk
uppgift och en klar neutralitetsuppgift att förekomma en dylik even- *
tualitet. Men lika tydligt är, att Norge hindrar sig själft liksom
oss att med framgång försvara Skandinaviens själfständighet gent
emot Tyskland, om icke fullt samma ifver på alla områden
ådagalägges för att utestänga det engelska herraväldet. Det är
otvifvelaktigt önskvärdt, att vår regering gör allt hvad den kan för att uppnå
detta dubbla men dock oskiljaktigt sammanhörande mål: samgående
med våra skandinaviska grannar till skydd emot öfvergreppen från
båda sidor; men för att en dylik sträfvan skall leda till framgång
och därmed till Skandinaviens gemensamma båtnad, måste
norrmännen å sin sida också vara beredda till en politik, som håller vakt
lika obevekligt åt båda de krigförande hållen.
Det vore glädjande, om utsikt nu förelåge till en för Norge
hedrande afveckling af den tysk-norska konflikten, och i så fall hade
frågan för stunden förlorat sin aktualitet. Emellertid säger den
enklaste eftertanke, att alla de skandinaviska ländernas
konfliktmöjligheter gent emot båda de krigförande lägren måste ökas allt efter som
kriget tilltar i vildhet och svårigheten att vinna afgörande framgångar
för båda parterna ökas. Under sådana förhållanden blir det ett
oförnekligt styrkemoment, om Sverige. Norge och Danmark efter förmåga
söka hålla hvarandra ryggen fri, och så mycket nödvändigare att
allting Underlåtes, som skjuter en bresch i någonderas ställning gent
emot någon af de krigförande, hvilka ha alldeles för stora
möjligheter till öfvergrepp redan därförutan. Men förutsättningen för allt
detta är, att i alla de tre länderna förefinns en ärlig vilja att
försvara egen suveränitet och egna rättigheter lika tveklöst åt båda
hållen.
Det är onekligen tämligen högt uppdrifna anspråk,
som motståndarne till 1914 års försvarsreform
ställa på den, då de ihärdigt söka slå mynt af att världskriget
af-slöjat vissa behof, som där icke tillräckligt blifvit tillgodosedda —
behof, hvilkas vidd tydligen i många fall kommit som en
öfverraskning för själfva ledningen i de krigförande länderna. Det kan dock
icke vara annat än naturligt, att ett krig sådant som detta skall
medföra erfarenheter, hvarom icke den bästa sakkunskap på förhand
kunnat sia. Därom kan väl icke heller råda någon
meningsskiljaktighet, att det vore lyckligast, om tidpunkten för det slutgiltiga
genomförandet af de däraf betingade organisatoriska nyheter, som icke
äro att hänföra till den omedelbara krigsberedskapens villkor, kunde
uppskjutas, tills dessa erfarenheter hunnit stadga sig. Lika själfklart
är, att det närmast gäller att sörja för att vi stå så beredda som
öfverhufvud möjligt är för det fall, att världsbrandens lågor skulle slå
in äfven öfver vårt tak, likaväl som för de kanske ej mindre risker,
som eftersläckningen på den väldiga brandplatsen kommer att föra
med sig för dess grannkvarter.
Omedelbara
försvarsbehof.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
