Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte 8 - Dagens frågor - Den irländska revolten
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
598 DAGENS FRÅGOR
man möter i en af Kiplings bästa noveller, historien om Tim Doolan,
den i Tibet naturaliserade irländaren, som ej ens i förhållande till
den lilla leksakskung, under hvilkens välde han lefver, kan
underlåta att gifva sina revolutionära tendenser luft. Då irländaren står
som bäst till boks, skildras han som en komisk figur, ungefär i stil
med kapten Macmorris i Shaksperes Henrik \7, men något drag af
heroism eller monumentalitet består man honom aldrig. Därför är
det ganska förklarligt, att man i allmänhet hos oss ägnade den irländska
revolten endast föga uppmärksamhet. Det irländska upproret
förtjänar dock sin plats i främsta ledet bland de många märkliga
företeelser i de kämpande staternas inre lif, hvilka världskriget framkallat.
Redan börjar litteraturen kring detta intressanta problem att växa fram r
och ett par arbeten (John Boyle, The Iris h Rebellion of 1916 och
F. A. McKenzie, The. Irish Rebellion. What happened and w hy,
bägge tr. London 1916), som just utkommit, synas värda att bringas
äfven till den svenska allmänhetens kännnedom.
Den makt, som i främsta rummet har bidragit till att bringa de
irländska förhållandena till en våldsam kris, är den sammanslutning,
som går under namnet Sinn Fein. Redan genom sitt namn — det
betyder Vi själfva — antyder den, på hvilka vägar den vill söka nå
sitt mål: den afvisar utan vidare hvarje tanke på att genom
parlamentariska medel lösa Irlands lifsproblem och fordrar bestämdt, att
alla irländare skola lämna sina platser ’i det engelska parlamentet
för att i stället på alla sätt arbeta på att skapa en själfständig*
på en gång lagstiftande och regerande nationalförsamling i Dublin.
Dess främste man var journalisten Arthur Griffith, en högt begåfvad
man med stora egenskaper som folkledare. I början hade Sinn Fein
föga framgång, då dess resurser voro för små och dess kontakt med
allmänna meningen för svag. Men vid krigets utbrott fick rörelsen
vind i seglen. Man hade gjort sig stora förhoppningar om, att
England då skulle taga hänsyn till de irländska krafven, men däraf blef
intet, och i känslan af besvikenhet häröfver växte den irländska
oppositionen med otrolig snabbhet. Redmond och hans grupp behandlade
emellertid hela rörelsen med stor öfverlägsenhet, och deras sätt att
uppfatta ställningen inverkade i hög grad på den engelska regeringen.
Detta måste man veta för att förstå, hur oförberedd man var, då
sakerna plötsligt togo en allvarligare vändning.
Upproret bröt ut i Dublin på morgonen den 24 april, annandag
påsk, då Sinn-Fein-trupper samt afdelningar af det s. k.
medborgargardet helt plötsligt och oväntadt samlade sig och genom en coup
de main besatte posthuset, tvenne järnvägsstationer, flere banker, några
fabriker och ett flertal andra offentliga bj^ggnader. Royle berättar
karakteristiskt nog, att man i början icke alls förstod, hvad det gällde;
de flesta trodde, att det hela var någon vanlig militäröfning. Detta
får sin förklaring genom McKenzies uppgift, att de irländska frivilliga
vid flere föregående tillfällen i Dublin ostördt fått hålla sina öfningar,
»particularly operations connected with barricade wö rk and street figh
ting»(!). Först på andra dagens afton kom man på det klara med, att här
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
