Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte 1 - Framtiden. Af Eli F. Heckscher
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
underkastelse under icke blott en stor idé utan äfven under dess
synliga, hela kristenheten omspännande organisation och icke
minst under denna organisations hufvud, som framstår äfven
såsom kristenhetens öfverhufvud. Det är ej bekant, att en
enda sten hittills framburits till en byggnad af denna art i
nutiden.
Och dock är detta icke allt, kanske ej ens det viktigaste.
Den rättsordning pacifisterna bygga på, är i verkligheten några
ornament på fasaden till den byggnad som behöfs, medan
byggnaden själf ej ens är påtänkt. Det är ingen större
öfverdrift att säga, att de söka skapa en internationell
rättskipning utan att ha en internationell rättsordning. Det
nationella rättssamhället skapar alla normer, som behöfvas
för individernas lif. Hur starkt rätten griper in i den
enskilda människans lifsförutsättningar, växlar visserligen i hög
grad under olika tider; men gemensamt för alla
rättssamhällen är, att den rätt staten ej ger eller tillåter icke får
tagas med våld. Verkan blir i en mängd fall, att människor
få underkasta sig stora lidanden och svårt elände; men
»dagen den är ju dock aldrig så lång, att icke dess afton
skall stunda»; och när människan är död, så är i hvarje fall
lidandet slut. Icke så med staterna; får ej våldet, d. v. s.
kriget, göra slut på dem, så äro de i allmänhet eviga, och
den orätt, som en gång kan ha skett, blir följaktligen också
evig. Hade krigen för alltid aflysts den 1 augusti 1914 och
ersatts af det pacifistiska receptet med obligatorisk medling eller
skiljedom vid tvister o. s. v., så skulle de nuvarande staternas
territorium ha varit garanteradt till evig tid. Polackernas,
elsass-lothringarnas, finländarnas, de olika Balkanfolkens och
alla de olika utomeuropeiska folkens ställning hade till evig
tid varit absolut oföränderlig; ty man hade blott sörjt för att
hindra krig, som kunde ändra den bestående ordningen, men
däremot icke skapat något medel att utveckla denna ordning
till en bättre. Det fullkomligt tillfälliga sakernas tillstånd,
som rådde när systemet genomfördes, hade fastlåsts för alltid.
Vill pacifismen verkligen skapa en internationell
rättsordning, har den alltså att skapa normer för staters uppkomst
och undergång, att bestämma under hvilka förhållanden
områden skola öfvergå från en stat till en annan — t. ex. från
en baksträfvande till en utvecklingsduglig stat eller från ett
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
