- Project Runeberg -  Svensk Tidskrift / Sjunde årgången. 1917 /
17

(1870-1940)
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Like | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

skolmän reducerat äfven detta fantom till jämförelsevis ofarliga
dimensioner.

Den språkliga undervisningen rymmer, som den hittills
bedrifvits, ännu en annan fara, under hvilken universitetet särskildt
lider, men som dock börjar att gå upp äfven för skolan, trots
lusten att emancipera sig från universitetet. Möjligheten att bli
student är allt för lätt, också på grund af ett absurdt
betygssystem, som ej blifvit bättre därför, att man ideligen ändrat på
det. Hufvudgrunden är emellertid, att det i den spakfärdiga
undervisningsmetoden saknas något, som kan skilja mellan de elever,
som ägna sig för att studera och dem, som ej duga därtill.
Det hela blir en flack slätstrukenhet till glädje blott för
medelmåttorna. Skolan försummar sin plikt att i tid sålla eleverna.
Om skolan ej vill taga hänsyn till universitetets kraf och
största antalet af studenterna fortfara att gå till universitetet, har
detta intet annat att göra än att underkänna studentexamen
som berättigande till universitetsstudier och söka andra
garantier. Det kan icke sänka nivån i det oändliga, ty det har att
inom en rimlig tid utbilda studenterna för sin kommande
lifsuppgift.

Hvad mig beträffar, vågar jag ej förneka, att en undervisning
i moderna språk, bedrifven efter den klassiska filologiens
förebild, en gång kan bli en användbar grundval för högre
bildning, visserligen af annan beskaffenhet än den klassiska. Men
trots detta är det min orubbliga öfvertygelse, att de klassiska
språken och litteraturerna äro den bästa och säkraste
grundvalen för högre bildning nu som förr. Det surrogat man infört,
forntidskunskap på grundval af öfversättningar, bedömes
mycket olika. I mina ögon är det otillfredsställande, därför att det
i hög grad beror på lärarens förmåga och därför att det
beröfvar lärjungen undervisningens hufvudsakliga fördel, att själf
få originaldokumenten i handen och genom att själf se dem
uppöfva sin kritik och iakltagelseförmåga. I naturvetenskapen har
man ju mer och mer kommit in på denna riktiga princip; hur
kan man då vara blind för dess betydelse inom de
språklighistoriska facken?

Klagomålen öfver skollagen af år 1903 ha ledt till att
undervisningsministern, tillsvidare till egen upplysning, tillsatt en
snäft begränsad kommission, i hvilken universitetet icke är
representeradt, däremot väl både folkskolan och realskolan, för

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sat Nov 21 03:53:16 2020 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/svtidskr/1917/0023.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free