Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte 1 - Svenska statens trofésamling. Af T. J. Petrelli
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
SVENSKA STATENS THOFESAMLING
SPANSKT STANDAR.
flyttades till Riddarholmskyrkan. Efter dennas brand
sommaren 1835 hamnade de på Rikssalen, eller ungefär på samma
plats i Stockholm, hvarifrån
de i slutet af 1600-talet
an-trädt sina irrfärder. Den 30
november 1839 flyttades de
tillbaka till
Riddarholmskyrkan. Själfva flyttningarna
voro omtyckta skådespel.
Trupperna till häst och fot
voro utkommenderade, de
sargade troféerna, burna i
procession af officerare och
kadetter, så långt tillgång
fanns, och sedan af
underofficerare och manskap
regementsvis efter
regementenas rang, fingo svaja och strö ut sina lappar i
vår-och höstvinden, allt under det att kanonernas åskor
rullade i långvarig salut. Allt tillgick ståtligt såsom
vid en första klassens begrafning, och sedan gjorde
man såsom vid begrafningar öfligt är, gick hem hvar
och en till sitt och tänkte inte mera på de begrafna.
Och här må vi för en stund stanna för att
sysselsätta oss med trofésamlingens så att säga inre
förhållanden.
I rustkammaren på slottet, där truppernas vapen
förvarades, blefvo troféerna icke välkomna, ty där
var redan trångt förut — Whitelocke uppgifver, att vid hans
besök 1654 förvarades där öfver- och undergevär för 5,000 man
fotfolk och 2,000 man rytteri — och när det nu, såsom år 1660,
gällde att finna plats för 1,777 fanor och standar, kan man icke
undra på om rustmästarna blefvo förtviflade och närmast
betraktade troféerna såsom ett tyngande påhäng, som ej blott
borttog plats utan äfven var i vägen vid in- och utleverering af
vapen. De knuffades undan, och man får en rätt målande bild
af läget, då man hör konstnären David Casparsson Kohl berätta,
huru han, när han 1670 öfvertog vården af rustkammaren,
funnit troféerna »uthi en wrå ihoop kastade och af råttorna illa
sönderskurne och förmurknade».
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
