Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte 1 - Ärftlighetsforskning och rationell växtförädling. Af H. Nilsson-Ehle
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Då modifikationer och ärftliga kombinationsvariationer i större
antal förekomma tillsammans hos ett visst material, ett bestånd
eller en population, bilda de ofta en till synes homogen
variationsserie. Det är också detta, som så länge vållade, att man
ej strängt skilde de båda kategorierna från hvarandra, utan tog
variationen i sin helhet som uttryck för en ständig tendens till
variation, på hvilken urvalet alltid kunde bygga.
För växtförädlingen är denna allmänna teoretiska kännedom
af den största betydelse. Förefinnas hos ett visst odlingsmaterial,
som man vill förbättra, endast modifikationer, så är
förädlingsarbetet lönlöst, man må använda hvilka urvalsmetoder som helst.
Det gäller därför först och främst att bilda sig en uppfattning
af de genetiska variationernas förekomst eller icke förekomst
hos materialet i fråga, i förra fallet deras art och omfattning
o. s. v., samt därefter och efter materialets beskaffenhet i öfrigt
utarbeta de ändamålsenligaste förädlingsmetoder.
Studiet af redan förefintliga genetiska variationer och
tillgodogörandet af de ur vår synpunkt bästa bland dem genom
rationellt urval är emellertid endast en sida af växtförädlingen. Därtill
kommer också målmedvetet och afsiktligt framställande af sådana
kombinationsvariationer, som man önskar, genom planmässiga
korsningar. Härigenom leder man den i naturen förekommande
korsbefruktningen i bestämda riktningar. Hos sädesslagen söker
man sålunda af kända, värdefulla sorter genom afsiktlig
kombination af deras genetiska faktorer åstadkomma nya, bättre
sorter, som i afkastning eller med hänsyn till andra värdefulla
egenskaper öfverträffa båda föräldrarna.[1]
Ett dylikt kombinationsarbete måste tydligtvis ha sina gränser,
äfven om dessa i vissa fall kunna vara långt aflägsna. Just
denna begränsning är det emellertid, som gör olika växtslag olika
tacksamma för förädling, såsom inledningsvis framhölls: hos den
ena kunna ombildningsmöjligheterna ligga nära gränsen, hos den
andra längre aflägsna från densamma.
Öfverblickar man då de svenska kulturväxternas förhållande
i detta afseende, så skall man snart finna sådana fall, där
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
