- Project Runeberg -  Svensk Tidskrift / Sjunde årgången. 1917 /
42

(1870-1940)
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte 1 - Ärftlighetsforskning och rationell växtförädling. Af H. Nilsson-Ehle

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

växtförädling ha åtgärder i denna riktning alls intet att skaffa.
Utsädets beskaffenhet är ej i ringaste mån en ärftlig egenskap,
utan en modifikation, hvars verkan i allmänhet försvinner redan
efter en generation. Utsädets förbättrande måste därför hvarje
år upprepas.

Växtförädlingen däremot åstadkommer sorter med bättre
ärftliga egenskaper. Dessa äro oberoende af yttre faktorer och
bibehållas därför, försvinna ej.

Uppfattningen af ärftliga egenskaper är nog stadgad och klar,
så snart det gäller arter eller öfverhufvud taget längre åtskilda
växtformer. Ingen tror, att af en hund blir en katt eller att
af råg kan bli hvete eller tvärtom. Men lika litet kan af
Gullkorn bli Prinsesskorn eller af Pansarhvete Fylgiahvete. Sorterna
äro lika säkert och en gång för alla skilda till sina ärftliga
egenskaper som arterna, låt vara att skillnaden dem emellan
är mera obetydlig. Någon skillnad mellan »artkaraktärer» och
»varietetskaraktärer» förefinnes ej. Och märk väl, de ärftliga
sortskillnaderna äro lika säkra hos fysiologiska egenskaper,
såsom härdighet, tidighet och stråstyfhet, som hos
kännetecknande yttre egenskaper, såsom axtyp, axfärg, o. d. Ingen
anledning linnes att antaga, att afkastningsförmågan hos en sort
skulle förhålla sig på annat sätt, i all synnerhet som den ju
till en del betingas af nämnda ärftliga fysiologiska egenskaper.
Erfarenheten visar också på det tydligaste, att differenser i
afkastningsförmåga mellan olika sorter vid försök under en
följd af år alls icke tendera att minskas och försvinna utan
bibehållas.

När man från praktikers sida understundom får höra talas
om härifrån afvikande erfarenheter, så bör särskildt framhållas,
att vetenskapens uppfattning härvidlag alls icke, som man
stundom synes förutsätta, grundar sig på några allmänna teorier, utan
tvärtom just på erfarenheten, och på en samlad erfarenhet af
ofantligt mycket större omfattning, än den enskilde kan
åstadkomma. Ända från 1840-talet till dato d. v. s. snart 80 år
ha på Vilmorins försöksfält vid Paris odlats ett stort antal rena,
d. v. s. från enstaka plantor stammande, hvetesorter bredvid
hvarandra, och de ha i alla detaljer bibehållit sina utmärkande
egenskaper, sådana de från början noterats. Detta endast som
enstaka exempel på en samstämmig, mångomfattande erfarenhet.

En helt annan sak är det kända faktum, att en och samma

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Tue Feb 20 23:22:06 2024 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/svtidskr/1917/0048.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free