Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte 1 - Litteratur - Ur bokmarknaden. Af O. Wieselgren
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
den nya riktningens förkämpar resa sig mot Ola Larsson och öppet
bryta med hans system, både i hvad det gäller syndakänslan,
prästaämbetet och nådens ordning. Det är en scen gifven med verklig
dramatisk kraft och djup människokännedom; den gamla, evigt
upprepade striden mellan lag och evangelium möter oss här i en ny och
direkt ur verkligheten gripen variant. Andra delens framställning af
den waldenströmska rörelsens framträngande är äfvenledes en
kulturbild af det största intresse. I detta parti af boken finnes också dess
glanspunkt, en episod som icke kan kallas annat än ett fullkomligt
mästerstycke: skildringen af den stora väckelsepredikanten
Häst-August och det bönemöte, hvarvid han lägger hela befolkningen på.
Ola Larssons ö för sina fötter. Sällan har den religiösa
suggestionens makt blifvit framställd så påtagligt och öfvertygande som här.
Den lame Lille Eriks botande förefaller icke mera osannolikt än Marie
de Guersaints underbara tillfrisknande vid anblicken af monstransen
utanför den heliga grottan i Lourdes. Äfven i stilistiskt hänseende
är denna scen förträfflig, och mer kanske än något annat i hela
boken bär den vittne om författarens otvetydiga litterära begåfning.
Vid sidan af dessa lyckade partier finnes i boken emellertid
åtskilligt annat, som är af vida mindre värde. Den är som helhet sedd
ytterst lösligt komponerad, detaljerna äro ojämnt afvägda mot
hvarandra, och hela skildringen tynges i alldeles orimlig grad af ett otal
funderingar öfver politiska, sociala och historiska frågor, som icke
ha ett spår med det egentliga ämnet att göra. Särskildt de långa
historiska föreläsningarna äro alldeles omöjliga. Strindberg har
ibland tillåtit sig att som fyllnadsgods draga in dylika betraktelser i
sina arbeten, men icke ens hos honom göra de läsaren glad, och än
mindre kunna Fabian Månssons utläggningar fängsla intresset. Äfven
en politiker bör, då han uppträder som auktor, minnas ordet: le
secret d’étre ennuyeux, c’est de tout dire. Af Fabian Månsson önska
vi icke någon resumé af det nittonde århundradets svenska
kyrkohistoria, ty för att skrifva en sådan är han icke rätte mannen, men
däremot lyssna vi med tacksamhet till honom, då han skildrar de
religiösa folkrörelsernas psykologi och ger oss konkreta bilder från
deras utveckling. Och hans arbete är i alla fall så intressant att
man ganska lätt försonar sig med dess formella ojämnheter och till
slut endast gläder sig öfver att en så märklig och innehållsrik svensk
kulturskildring som Rättfärdiggörelsen genom tron sett dagen.
O. Wieselgren.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
